Jag fann mig själv rädd för en stund sen.
Varför var jag rädd?
Jag fann mig själv rädd när jag gick på en stallplan.
Varför var jag rädd för något så självklart?
Jag fann mig själv rädd väldigt ofta idag.
Vad har hänt som skrämt mig?

Varför känner jag rädsla nu, när jag inte gjort det förr?
Varför skrattar jag inte bort allt nu, eller slår till det som skrämmer mig?
Varför kan jag inte bara känga det i skrevet?

Vad är det som hänt med mig?
Var ligger grunden till denna rädsla?

Somnade jag bara en natt, dränkt i sorger och sprit,
nerblodad och i fullständig misär,
för att bara vakna upp en morgon, vara lycklig och godhjärtad
men så liten, ynklig och rädd för allt?

Det kanske bara är att somna igen, liten, ynklig,
men lycklig och godhjärtad och rädd,
sen vakna upp, tillbaka till misären och den stolta, starka
mig själv
som gärna slåss och som inte är rädd?

Jag fann mig själv rädd för en stund sen.
Varför var jag rädd?
Jag fann mig själv rädd när jag gick på en stallplan.
Varför var jag rädd för något så självklart?
Jag fann mig själv rädd väldigt ofta idag.
Vad har hänt som skrämt mig?