På tredje dagen uppstånden igen
min förebild är man
men jag tror inte på doktrinen:
ingen älskat som han

Min djupa respekt för allt som sagts
bröder om broders nöd
men säg mig nu är det manlighet
älskar den som valt död?

Det sägs du lämnat, gått ur din grav
hjältemod à la Gud
ni sitter båda i himmelskt bås
väntar på jordisk brud

En gång när tidevarven föddes
då var ni en av två
Kaos är Kosmos vagga
men hur tänkte ni då?

Adam skulle representera
framom ikonostas
helighet som inte får skådas
ofta sagt med emfas

Jag vill som Mirjam smeka din fot
likt namnes hand ditt hår
du tillät båda att älska dig
utan blodiga sår

En av dem väntade sin stening
du såg henne, du skrev
i sanden orden som friade
ett verkligt kärleksbrev

Man anklagade henne för hor
som om skulden är ens
du såg ju att kvinnan var vacker
var med dem överens

Trots det valde du annorlunda
du fick dem att avstå
jag tror att du fick dem att känna
att även du kunde trå

Vad hände i tidernas morgon
i urtids paradis
kvinnan Gud skapte som komplement
hon som framstod som vis?

Adam sov ju, såg inte ens på
han missade mycke
när Skaparen skapade kvinnan
efter eget tycke

Madonnor, vestaler och Eva
hur tänker ni nu då
när Adam är mer än klarvaken
jag kan inte förstå:

när Eva begrep gick det galet
hennes och ormens pakt
gjorde Gud och mannen rasande
männen tappade makt

Jag som bara är en kvinna jag
jag håller på Eva
ensam, stark, klok och kompetent
hon valde att leva!