Impulsiv dikt orsakad av sockerkick
Balladen om Bettina Boman
I en gränd i vår kungliga huvudstad
Stod en kvinna och grät för sitt liv
Ty hon hade raserat sin fina fasad
Nu såg hon allt ur ett nytt perspektiv
Under de tio år som hon bott här i stan
Hade hon utvecklat sin attityd
Skaffat respektabelt jobb på stureplan
Blivit fisförnäm, iskall och pryd
Putsat bort allt utav den flicka hon var
Tränat bort sin Norrlands-dialekt
Ansträngt sig tills dess hon känt hon var klar
för Storstadens fart och fläkt
Men nu stod hon i tårar och andades tungt
Hennes ben vek sig, hon föll omkull
Men hon rätade upp sig smidigt och lugnt
Och bestämde sig för att bli full
Så hon köpte en vinare på ett bolag
Hon skulle erövra stockholm inatt
Och drycken gav henne stort välbehag
Och bland gatorna ekade skratt
Hon förbannade de ytliga vänner hon fått
Hon förbannade stans uteliv
Alla män som raggat med jaeger-shot
och något väl utvalt adjektiv
Och hon skrek: \"Så vaddå? Jag är full?
Jag är stark, jag är stolt och unik!
Jag är inget billigt stureplansknull
Jag ska trotsa all statistik!\"
Men hon somnade hemma hos Klas denna kväll
Efter ett välbehövt bekräftelseligg
Hon gillade Klas, han var trevlig och snäll
Och hon vaknade utsövd och pigg
Hon skakade bort gårdagens besvär
Jag har min stolthet - Var god nu och svälj
Jag ska trivas precis som jag är
- Åtminstone tills nästa helg