En saga jag hörde som liten
En dröm jag hade så stor

Jag ler och vinkar lyckligt
blundar hårt och känner

Hösten blommar ut i min kropp
ljuset fördelar sig i meningen

Jordens djup så förtrollat
Kittlar bakom lättrad yta

Verkligheten är inte på låtsas längre
Den har hunnigt ikapp

Rör vid min själs tyngd
Hör mina hjärtslag ticka

Bilder av mig sprids i tidens våg
allt jag är förblir substans och kontinuitet