Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skriver detta i fruktan för vad som kan hända


Höstlövets lidande

När vindarna sveper tag i din kropp och låter dig falla,
och du närmar dig en sakta men fridfull vila.

Att segla ner på jordens yta, för att sedan bli begraven
under ett sorgsamt, gigantiskt, vitt täcke.

Då får du aldrig mera se solen gå upp,
då får du aldrig mera höra gryningens tupp.

ALDRIG MERA




Fri vers av Lyckohunden
Läst 215 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-09-28 01:16



Bookmark and Share


  aol
bravo, men sedan min vän är inte fruktan mer,
2014-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Lyckohunden
Lyckohunden