”Efter middagen ska vi bada”, sa mamman till sin lilla flicka. Det var något den lilla flickan tyckte om mycket, för när hon satt i badkaret satt mamma på en pall bredvid och berättade sagor. Ibland var sagorna läskiga med drakar och monster och ibland handlade sagorna om prinsar och prinsessor.

Snart hade hon ätit upp all mat på sin tallrik och snart skulle hon få bada och höra sagor. När den lilla flickan ätit upp all mat frågade hon sin mamma om hon fick gå från bordet och det fick hon. Den lilla flickan ställde tallriken och glaset på diskbänken, sedan tittade hon på sin mamma som om mamman skulle säga vad hon nu skulle göra. ”Du kan gå upp och vänta på mig, så kommer jag snart”, sa mamman.

Medans den lilla flickan satt uppe på sitt rum och väntade på sin mamma lekte med sin lilla docka. Den dockan hade hon fått av sin farmor, det var en fin docka som hon tyckte mycket om. Dockan fick alltid följa med, vart de än skulle gå.

Nu kom mamman upp i den lilla flickans rum. ”Ska vi gå och bada nu?”, frågade mamman. Den lilla flickan sken upp som en sol och reste sig upp från golvet, där hon suttit och lekt med dockan. Mamman och den lilla flickan gick in i badrummet, mamman fyllde badkaret med vatten och den lilla flickan tog av sig kläderna.

Den lilla flickan tittade ivrigt på hur badkaret fylldes med vatten. ”Jag vill ha bubblor i vattnet”, sa den lilla flickan. Mamman tittade på sin lilla dotter och log, ”Självklart ska du få bubblor i vattnet”, sa mamman. Snart var badkaret helt fyllt med vatten och det var massor av bubblor i.

Den lilla flickan gick i med ena foten i vattnet, det var lite varmt, men man vänjer sig efter ett tag. Hon tittade runt på alla bubblorna i vattnet, petade på dem lite och så sprack de.

Den lilla flickan såg på sin mamma och mamman visste att den lilla flickan ville höra en saga. Den lilla flickan sa att hon ville höra en saga om monster, farliga monster. Sådana som finns under sängen. Mamman tittade ett tag på den lilla flickan, men sedan började hon berätta en saga. Den lilla flickans mamma var duktig på att berätta sagor och den lilla flickan tyckte mycket om sagorna.

Efter att mamman berättat klart sagan satt den lilla flickan tyst och kollade på mamman ett tag. ”Är allt det där sant, mamma?”, frågade hon. ”Nejdå, jag bara hittade på, kom nu så hoppar vi upp ur badet”, sa mamman. Den lilla flickan tittade lite oroligt på sin mamma, kunde hon lita på henne, var det helt säkert att det inte fanns några monster under sängen? Nu snurrade det många tankar i den lilla flickans huvud.

Mamman höll sin lilla flicka omvirad i en handduk i knät. Den lilla flickan var helt tyst, hon skakade. Mamman trodde att det var för att hon frös, men nej, den lilla flickan var rädd.

”Såja, nu är du torr. Ska du säga god natt till pappa innan du går och lägger dig?”, frågade mamman. ”Mmm…”, sa den lilla flickan tyst. Mamman höll den lilla flickan i handen och så gick de ned till pappa som satt i vardagsrummet och läste tidningen. Den lilla flickan sprang fram till sin pappa och hoppade upp i knät på honom, sa godnatt och kramade om honom.

Den lilla flickan gick sedan förbi sin mamma och mot trappan igen. Mamman tittade på henne och följde sedan efter henne upp. De gick in i flickans rum, mamman drog ned rullgardinen och flickan satte på sig sitt nattlinne. Allt detta skedde under tystnad, ingen av dem sa något.

”Mamma…”, började den lilla flickan. ”Ja…?”, frågade mamman. ”Är du säker på att det inte finns monster under sängen?”, sa flickan och tittade oroligt på sin mamma. Mamman satte sig bredvid den lilla flickan i sängen och sa, ”Ja, jag lovar, det finns inga sådana monster”. Den lilla flickan tittade på sin mamma igen och sa, ”Nu ska jag sova, mamma”. Mamman pussade den lilla flickan godnatt, bäddade ned henne i sängen och gick mot dörren, sa godnatt och stängde dörren.

Den lilla flickan låg nu alldeles ensam i ett mörkt stort rum. Hon tänkte på de monstrerna som kanske fanns under sängen. Tänkte, ska jag våga titta under sängen? Den lilla flickan tänkte på vad som kunde hända. Monstrerna kunde dra ned henne under sängen och äta upp henne. Den lilla flickan kramade om sin lilla docka hårt. Sa sedan till dockan att hon kunde titta under sängen om den lilla flickan höll i henne. Den lilla flickan låtsades att dockan nickade. Hon tittade dockan i ögonen och viskade i dockans öra att det säkert inte finns något farligt under sängen.

Den lilla flickan höll dockan över sängkanten så att dockan kunde titta under sängen och drog sedan upp dockan snabbt igen. Hon frågade dockan om hon sett något, men dockan svarade inte. Den lilla flickan kramade om sin docka och kröp ihop i sängen. Om jag lägger mig så långt in mot väggen som möjligt kan nog inget monster fånga mig, tänkte hon. Den lilla flickan kröp längre in mot väggen. ”Förlåt…”, viskade den lilla flickan tyst till sin docka, ”Jag ska beskydda dig”, viskade hon ännu tystare. Flickan drog in täcket närmare sig så att monstret under sängen inte skulle kunna ta det och dra ned henne och dockan under sängen.

Den lilla flickan skakade och kramade om dockan så hårt hon kunde. ”Jag vill inte dö, jag vill inte…”, viskade den lilla flickan till sin docka och en tår föll ned för den lilla flickans kind. Nu låg hon där ihopkrupen inemot väggen och kramade om dockan. Flickan slöt ögonen och snart somnade hon.