OM MIG

Medlem sedan 2004-01-07
Har skrivit 379 kommentarer

Jag skulle hitta något som jag skulle leta efter.

Huvudet i sanden har aldrig känts så vattnigt.

Jag har tre och fler berättelser att skumma igenom, - kan du skicka ficklampan, det kommer att bli mörkt. Mina bästa nummer kommer att vara röda och jag kommer att förlora dem av ren jävla otur. - Kan du skicka flaskan som tema utåt? Jag vill inte överdosera jakten på frukten av mitt eviga slit, men jag tror att vi behöver glas på dessa marker. Jag kommer att komma för sent, bli kär, min livmoder kommer att fyllas - och tömmas. Jag kommer att hitta ett sätt att driva, ett sätt att fly, ett sätt att lura pojkarna på sina byten. Jag kommer att vara ett byte, snirkla mig ur greppet, simma i Italien med en finsk krabba. Så jag lägger upp mig här, om du bara kan flytta din arm lite, ser du ärret där på min höft? Det var nedförsbacke och jag hängde kvar i pakethållaren. Om du lutar dig lite framåt kan du se att de är gråblå, mina ögon, efter min far och min mor tillsammans. Jag har inga ärr där, men väl erfarenheter, staplade, bild på bild.

Namnet är oväsentligt. Jag är en tiger utan klor. En parentes bland de förtappade. Ett slagord utan slagkraft i en värld utan gränser. Du vill inte komma närmre, tiden gör sitt ändå.

Sugmärken går inte bort av tandkräm, det som händer är att det svider och fräter. Bitmärken blir hål att trilla minnen i, blåmärken bleknar. Att gå från kropp till kropp är en resa som vilken resa som helst. Du tar det bästa av det bästa och begraver resten.

Var är du? Känns som att det är nu jag försvinner en aning. Jag ritar tuschblommor på en mans kinder. Folk står i ring på mitt köksgolv och talar i tungor. Jag målar mina naglar svarta. Snart kommer jag att klippa av mig allt mitt hår och bli hund.

Så, fyra delar blir en hel om man vill. Jag har legat i ett hål, sökt kanter att riva mig på. Jag har förlorat människor, djur, bitar, och mina skor har blivit mindre. Mina jag mitt mig, som bubblor i badkaret, jag håller andan länge.

Om man kunde backa bandet när man vaknar upp i en pöl av förgäves. Det är en bergochdalbana och makaroner ska kokas. Jag har ingen aning om hur vid en himmel kan kännas när man sitter på nålar. Han kysser mig i nacken precis som jag vill ha det, en spindelman utan nät väver in sig och jag förlorar vadet. Ett noll till Gud.

Det går ett år på att komma underfund med vad man kan tänkas göra med tolv månader. Sedan står du där, inte naken, men lite mindre hel än vad du tänkt dig. Har du stått stilla i en minut och blundat efter svar någon gång?

Detta gör jag nu.

Han flög flera tusen mil, min friare, mitt fulla glas. Jag flög med i tanken, tänker länge på det. Men detta betyder nästan ingenting, låt dig inte luras. Dimman lättar, förståndet griper tag i min nacke och svingar mig loss från moderkakan.

Att räkna snedsteg blir en konst.

Så många ansikten utan namn här. Jag grimaserar framför spegeln och någon står bakom mig och juckar. Vem har sagt att kärleken är blind?

Harar i en cirkel, i mitten ligger deras samvete. Någon dog nu och jag gjorde ingenting. Jag borde veta bättre, sjunga bättre, läsa mera, baka oftare. Så många krav det bor i fulländning. Jag har min haka på bordet, handen innanför trosan, men jag hittar inte tråden. Någon högg mig i ryggen och jag singlade ned som en slant. Jag vet inte vem som vann. Rätt vad det är står man framför en kista och gråter över ett liv som man aldrig riktigt lär sig att uppskatta. Och dricker kaffe med socker i, efteråt. Hur världen kan fortgå med existerande bitar är svaret på gåtan vi aldrig löser. Jag vet det. Vet du?

Har du fastnat med dina fingrar i en syltburk och upptäckt att du inte alls är ensam? Något händer inom en när man inser att väggarna finns där för att du ska kunna hålla dig varm. Inte för att begränsa dig i din testflygning. Du kan glömma dina trosor i en främlings kvart, men inte dig själv. Du kan inte undkomma dig själv. Så, en spegelbild, helt kort. Däri ligger insikt och accepterande.

Djup, som sjön vi badade i. Inpå bara skinnet kom du när du tog en ögonfrans från min kind och önskade att jorden inte var så jävla fyrkantig. Vi diskuterade aldrig, vi lade oss och flöt in i varandra. Det hela var en historia om att gå på vatten, jag stannade ännu en gång upp min tankeverksamhet för att drunkna i det där. Det var alldeles för många år sedan.

Nu, om jag vänder mig om kan du se att min rygg har följt en helt annan väg. Och mina vingar skulle ha suttit ungefär där du har ditt finger. Tro är att se något som inte finns. Att bottna i självhat och att andas då och då, att skriva dödsrunor. Livet som spöke som är dig i hasorna. Vi tar ett jobb, äter, sover, skiter, blir den där verkligheten som vi aldrig tänker oss. Det där tillståndet som vi är för speciella för. Jag löser upp mina naglar i aceton här. Jag gillar inte det jag ser när jag blundar.

Hur mycket får egentligen plats i en låda utan botten? Här funderar vi nog alla på om huvudet räcker till. Om vi kommer fram till det där som vi tror omger oss. Uppvaknande gör ungefär lika ont som en spik genom handen. Men vi får aldrig titulera oss allvetande. Och jag fick aldrig nog vid alla fall. Det börjar bli dags för hemgång och rundgången efter alla helrör ekar som pil. Jag skulle inte ha svängt där om dagen var idag. Jag var liten men lite större än du. Spiken var ett varsågod och kliv ut i världen. Dårarna applåderade misären.

Vi stod påklädda inför klockslagen som blev rynkor i våra anteckningsblock. Jag skrev under timmarna av skratt. Passerade tomater går att steka med lite oregano och bli mat, jag gillar inte hans leende längre. Det är kantat av för många frågetecken. Jag visslar igenom detta, lätt som en sång ur djupet av ytlighet.

Att uthärda när det stora havet flyter in och spränger luften. Flykten är flytvästen när den hängs upp på väggen. Det får inte gå så långt, men det gick långt, och jag lägger mig och solar i min egen förvirring över hur magen fylls av jord.

Mitt hår är långt och att handla är att göra rätt. Tänka rätt. Vara rätt. I en värld där inget egentligen är fel, är det bra.

Jag leker tittut med min egen hyddas mörker. Det är skrattretande hur simpelt man måste uttrycka sig när man vill höras.

Stanna där.

Om du tittar in i min själ så ser du en skog.

har fått 1294 applåder

Läs lång presentation