Han sparkar på boll,
på den lär han ha koll,
mindre kanske på hans förnuft,
i hans huvud finns det bara luft?

Men han är en god vän,
som förtjänar min tillit om igen,
men på masker han alltid bär,
det är bara så han är.

Vi träffades på platsen transit,
hans kläder är av färgen vit,
han lyssnar på rimmande sång,
där han går, smal och lång.

Så nu skriver jag en liten dikt,
som kanske för läsaren bär lite vikt,
men det var en kul sak att göra,
om det ni nu fick höra.