Förlåt. Jag har en dålig dag. Förlåt. Jag är egentligen inte så tråkig och mörk. Förlåt det är en dålig dag.

Detta säger jag ofta, oftare än jag säger "Hej, jag är rolig, jag är glad!"
- Det var en lögn, det säger jag nästan varje dag. Det säger jag när jag inte orkar förklara varken för andra eller för mig själv.

Skyller ofta på "en dålig dag", ber om ursäkt för hur jag är när det kanske egentligen är såhär jag faktiskt är.

Vad jag har förstått så känner sig folk "hela" när de är glada. Jag känner mig bara "hel" när jag har en dålig dag.
Det är då jag känner någonting som känns på riktigt. Det är då jag har kontroll.

När jag är glad har jag ingen kontroll, då är jag på topp och så livrädd för att falla ner.
Det är då jag är som olyckligast.