Jag är koltrasten
Som byggde sitt bo
På skogsvaktarens händer
Utsträckta för att be
Som kläckte hennes ägg
Och matade hennes ungar
Och knuffades till hennes skrik
Tills de flög
Innan de trötta händerna föll ner.
Jag är svalan
Som byggde sitt bo
På Pythagoras händer
Hålls ut i bön
Som kläckte hennes ägg
Och matade hennes älskade
Och knuffade på hennes pilsvansar
Tills de flög
Och när de flög
Kände de tårar som regn
Falla ned på boet där hon ensam
Förblev.