Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spår i diffusa medvetanden


Nuet har ingen utsträckning,
men lämnar spår i diffusa medvetanden

Det finns inget förflutet
Det finns ingen framtid

Nuet är det enda,
men det har ingen utsträckning

Idén om tid är tidlös
Det är bara där som tid finns

Min dåliga känsla
är kraftigt förnicklad;
hackar som nitar i fartygsstål

Jag lyfter ut en gammal pärm
med Sirkkas brev från 1985,
när vi hade träffast ombord på Viking Song
på Finska viken,
och begått mitt första äktenskapsbrott,
med den äran

Vintern, våren & sommaren 1985
blommade upp
i en oerhörd kärlek, ärlig och oförberett frisk,
såväl andligt som sexuellt;
en slags fullbordan
som mot hösten föll på eget grepp,
tills jag satt i Kosmos ruiner som något vittrat
i en lägenhet med Izzi Katt,
som kröp upp och tittade mig intensivt i ansiktet
när jag snyftade
i akutfasen

Och hustrun, amerikanskan Judith Marian,
som varit, ibland, tveksamt förmäld med undertecknad,
men ändå förblivit totalt solidarisk
genom de homeopatiska kurer
som Jehovas vittnen bestod mig
i en arbetslöshetsdepression
efter återkomsten från Texas 1980,
hade rakt av blivit hopplöst övergiven
i en myckenhet lidande
i främmande land (Sverige)
av sin nykåte äkte man,
när lust & sorg triumferade
i våra kroppar

Men i de heta, kåta, vilda, litterära, spontana breven
från Sirkka, Helsingfors, vintern & våren 1985,
förhör sig Sirkka om Judith, i vars sexuella ställe
hon trädde,
oroande sig för Judiths välgång,
samtidigt som hon utan minsta tvekan
framställde ett absolut, 100% krav på mig för sig
(honom lade jag för mig”...
för att travestera Povel Ramels infernaliska Karl Nilsson)

Sirkka hade gått ner sig i mig, jag i henne

Och när jag idag öppnar pärmen och läser,
finns förutom längtan till nästa samlag
också oron för den kvinna hon ersatte,
och nu är båda döda,
Judith sedan 2009, Sirkka sedan oktober 2023;
existerar inte över jord ens som tillstymmelser;
bara i dessa brev av bläck från 1985,
som jag fortfarande kan leva i,
och minnas deras röster, sköten, stjärtar, skratt;
hur deras hår doftade, hur de stönade i samlagen
och hur de lagade mat




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 25 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-05-20 20:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP