Jag är egen utav mig på många sätt och vis IMP.

Har haft en vana i mitt egna sällskap. Den dagen du ramlade in hos mig.  Ja om man beskriver det som en vår dag en vår vind som blåste, raserade du min försvarsvall. Allt skälvde i den materiella-värld vi lever i, marken under mig öppnades upp. Richterskalan var på topp, mörker och ljus blandades med varandra, till nya färger, sånt jag varit rädd för tidigare kändes mera avslappnat med ditt intåg i mitt liv.

Du fick plötsligt en sådan ledande roll i denna pjäs, ett betydande  center där, mitt inre var fortfarande försiktigt, jag ville inte må dåligt eller skapa något jag inte kunde uppfylla, så var tanken där, just då.

Det hänger ihop med ensamheten, på ett mera personligt plan, nä inte utan vänner, men en ensamhet där, man vill tro att ingen utanför denna kropp kände till vad som föregick där, eller vad vet jag för den delen. Egentligen kanske folk vet mer ändå, du la ju märke till mig och la klorna i mig som ingen annan hade gjort tidigare. Det vanliga är att man vill liksom inte tränga sig på hos sin granne det kostar på att ge av sig själv tycker nog de flesta.

  Så ensamheten frodas men längtan finns där att få krypa upp tät intill hos någon som avger värme och trygghet, är det även så att någon som släpper sina ramar där utanför mina gränslinjer börjar visa intresse, jo nog var det något man längtade efter men vågade riktigt göra något åt sakens natur som växte inuti mig.

Ja jag hade ju min falska vän som gjort sällskap med mig i många år, men som gradvist förändrade mig varje gång jag sökte tröst där, visst dämpade och älskade den mig för den jag var, allt var bara för stunden. Man hade även en riktig vänskap med mera levande liv , likt en spegelbild som en bror kanske? Ja allt sedan barnsben, den dagen min verkliga kompis försvann! Han som inte finns längre men i mitt hjärta finns hans leende och duma skämt och skratt kvar, ja precis allt.

Här växte förlusten fram, men även en slags insikt träde fram ur detta längtan, mera intensifierat slutet tog så form ur denna vänskap från den falska tröst, ingen lätt uppgift att nå fram till, i ett landskap förvrängt av rädsla kanske skam, men så kom ett uppbrott som du vet, från dig…

Du angrep det som ingen tidigare hade lyckats gjort. Men delvis fanns väl en åtrå hos mig, den där djuriska uråldriga drift som finns i oss som nyfikenheten gör med oss,  jag hade haft ögonen på dig tidigare och det tror jag du var väl medveten om. Blickar som signalerade IMP.  Kan ej vara något annat än en stark energis verkan, som drog oss allt närmare en jäkla magnet IMP.

Obeskrivlig är denna djuriska-uråldriga-känsla, nonchalera kan man inte för den kommer att jaga en som ett rovdjur och slita en i stycken. Där blev det lite våldsamt skildrat.  Du eggade upp mitt sårbara sinne IMP du trodde på mig och visade mig att man kan bara man vill. Samt du gav mig ett mål.

En hunger en utsvulten, där ens magsäcken håller på att gradvis krympa. Du blev mitt närings intag, Din doft och närhet fick mig att känna mod och djärvhet. Samtidigt tog en annan bild-form utav dig fram som gav tillträde det bakom masken. Ledan.

Varför mådde du så dåligt själv du sprang ofta till (kurren) du hade väl mycket du ville lätta på. Bakom denna fasad tror jag att du märkte gradvist att jag såg igenom dig, kanske blev det obekvämt för dig att just jag la märke till det.

Du man kan säga var den där skrämda harren som var rädd att bli övergiven igen,  du som gav mig hintar, den gången innan vi kände varandra du jag kom in som vanligt genom huvudentré på morgonen en senhöst morgon, då var det du som blev lite chockad över händelsen. Undra om du kommer ihåg ! Gör du det ?

Vad kan du ha tänkt på då  för jag har aldrig riktigt frågat dig om den gången men den är fast etsad likväl? Var du påväg till ”kurren” då? Eller lektion?

Hur som helst du var riktigt sött nä sexig och läcker med din luva och två stora turkosgröna ögon som stirrade lite chockartat.

IMPALA  jag älskar denna kvinna som du är varför säger jag inte det till dig dagligen, en impulsiv sårbar och vild kvinna är du med stora mål att erövra.

Skriva mer om dig senare idag måste tyvärr iväg nu och ordna med jobb.

Puss å kram jag älskar dig IMP

Danne