elinmarian

Dagbok

Dagbok - Maj 2019

« Tillbaka till dagböcker

Onsdag den 8 Maj 2019

Att tappa bort sig själv

Hon hade höga mål och drömmar att följa. Våren var på ingång. Hon var självständig, höll huvudet högt och vek sig inte för något. Visst hade tonåren satt sina spår men hon som snart 24 år skulle fylla kände sig säkrare i sitt skinn än någonsin. Hon var en tjej som alltid hade svar på tal. Som var öppen för förändring och nyfiken på nya människor och nya erfarenheter. Hon var tjejen som vågade utmana sig själv. Den där tjejen som gärna söker nya kontakter. Den tjejen som folk vill lära känna.

Hon hade bestämt sig för att åka iväg till USA för att studera. Hon kände sig modig och var exalterad på vad framtiden skulle erbjuda henne. Så uppenbarade sig den kvällen som skulle förändra hennes liv. En vändning hon inte då visste var bra eller inte för henne. Det var en kylig dag i februari. Framför henne står mannen som kom att ändra hennes liv totalt. Varför är det så att du träffar personen som förändrar ditt liv när du är som minst mottaglig för kärlek? Hon var inte öppen för kärlek och letade inte efter det heller med tanke på hennes planer om USA.

Men hon fortsatte att träffa honom ändå. Hon tyckte ändå att han var fruktansvärt snygg och charmig. Han såg henne på ett sätt som fick känslorna att bubbla inom henne. Hon var så medveten om sina egna planer och var redan glad i sig själv. Han var bara en bonus. Allt gick så bra nu. Känslorna spirade. Hon kunde inte kontrollera dem. Hur mycket hon än ville skjuta bort dem så gick det inte. Hon ville egentligen avsluta det men han bad om att få det att funka trots att resan till USA närmade sig med stormsteg.

De spenderade sommaren tillsammans och känslorna blev starkare. De hade en otrolig personkemi. Trots att hon sakta men säkert föll för honom tappade hon inte fotfästet. Hon levde fortfarande för sina drömmar och mål och var fortfarande den där självsäkra tjejen som inte vek sig för något.

Hur gick det snett? Hur bröt han ner henne?

Hon åkte till USA och hon utsattes för utmaningar och motgångar men kämpade emot dem. Hon njöt likaså och sög in atmosfären och livet som var där och då. Hon var så stolt över sig själv. Hon var sin egen bästa vän.
De höll kontakten och pratade var dag. De bildades en längtan i henne. Hon höll på att bli kär. Han saknade henne så. Han förklarade sig längtan om och om igen. Han fanns där för henne genom allt. Han var beskyddande och kärleksfull. Visst fanns det tendenser av ett beteende hon inte gillade men hans goda sidor tog över så hon bortsåg från dem. Han bokade en biljett och hälsade på henne. Det var då berg och dalbanan började. Hon lade märkte till den heta passionen de hade. Den där som var både hälsosam och ohälsosam. Men känslorna blev starkare och starkare att hon tillslut föll för honom.

Med tiden såg han inte henne på samma sätt. Hon var tvungen att ibland kämpa för det där som en gång var självklart. Han kunde bli elak och kontrollerande. Han ville gärna hämnas om det var något han tyckte hon gjorde fel. Hon blev utbytbar för honom. Hon var kär. Dessa känslor gjorde det svårt för henne att skilja på vad som var rätt och fel. Hon älskade honom. Hon älskade honom så djupt att hon skiftade fokuset från henne till att försöka göra han till lags.

Ett och ett halvt år gick och de flyttade ihop. Under denna tid fortsatta berg och dalbanan. Nu hade hon helt tappat bort sig själv och allt hon trott på. Hennes personlighet var inte längre den samma. Visst fanns den där inne någonstans men alla i hennes närhet såg hur hon bröts ner. Det var inte självklart för henne för nu var det hennes vardag. Hon insåg inte själv hur hon sakta tappade den självsäkra tjej hon en gång var. Han hade mycket problem och hon försökte hjälpa till men vad hon än gjorde var han inte nöjd. Han var religiös och inte hon men för att hon ville göra han glad försökte hon anpassa sig. Hon var öppen för förändring men det hon inte insåg var att hon någonstans tappade allt hon trott på.

Hon var nu under hans vingar. Hon bar inte längre sina egna. Det blev en stormig tid med passionerad kärlek och hetsiga bråk. Hon brottades ständigt med funderingar om detta var rätt eller ej men vågade inte lämna. Hon visste någonstans att detta inte var kärlek men hon hade svårt att urskilja sina känslor och verklighet. För visst älskade hon honom. Men hon älskade honom på hans villkor. Det blev en krock i henne för de kunde ha de mest perfekta dagar hon upplevt där hon kände att ingen är som han. Hon kände att hon kunde vara sig själv med honom och de hade kul ihop. De hade det bästa sexet någonsin och bara han kunde få henne sådär pirrig. Han kom bra överens med hennes familj och de älskade honom. Han var otroligt omtänksam och brydde sig om de i hans närhet. Den bilden av honom levde hon alltid på. Hon kunde inte förstå sig på den man som stod framför henne när ögonen svartnade. Den man bara hon fick se.

Hon kom att hata sig själv. Hon kom att bli osäker och att tappa den där charmen hon en gång haft. Hon fick det svårt att socialisera sig. Hon tog inte för sig och vågade inte tro på sig själv. De där mörka bråken då han förklarat för henne att han aldrig älskat henne och att hon aldrig kommer bli bra nog för honom hade satt sina spår. När ilskan la sig kom han alltid till henne och bad om förlåtelse och att det bara var osanna ord baserat på hans ilska. Hon förlät honom men orden levde kvar i henne. Ett bråk kunde förstöra henne helt. Hon kunde inte fokusera på annat och han blev på något sätt hela hennes värld. Han styrde hennes beteende. När han var missnöjd med henne blev hon det automatiskt likaså.

Visst var hon rädd att han en dag skulle slå henne. Men hon brydde sig inte. Hon gillade ändå inte sig själv. Han puttade henne så att hon föll till marken ett flertal gånger och höjde handen. Men slaget kom aldrig. Nog är hon medveten om att slaget var nära. Hon touchade botten och kunde inte ta sig upp. Hon mådde så dåligt att hon ville ta sitt liv för hon visste inte vem hon var längre och orkade inte leva för en människa som sårar henne gång på gång.

Allt tog en vändning när hans mamma kom från Afrika för att bo med paret. Hon blev utkastad på grund av religion och han hamnade i en position han inte kunde hantera. Han kämpade för att hålla ihop de två världarna men tillslut rann bägaren över. Han var otrogen. Trots hans svek om och om igen kunde hon inte lämna. För vem var hon utan honom?

Att det var psykiskt misshandel var inget hon förstod då men något som hon idag inser och som har kommit att bli hennes längsta uppförsbacke någonsin. Hon har svårt att acceptera att hon stannat med någon i tre år som hon både älskat och föraktat. För hur tar man igen tre år? Hur backar man tillbaka tiden till den tjejen som stod där med planer om USA? Hon som var sin egen bästa vän? Hur ska hon kunna hitta tillbaka till den tjejen och samtidigt bearbeta hennes sorg?

Hon bär på många sår som tar lång tid att läka. Sakta men säkert ser hon skymtar av sitt gamla jag och hur lyckan börjar infinna sig. Men kvar lever osäkerheten att en dag falla så hårt igen. Än är hon inte redo för kärlek. I hennes värld är kärlek fortfarande kopplat till all dess negativa effekter. Hon är rädd att hamna i de negativa tankebanorna som uppkom med honom. Hon drömmer om att en dag bli den där tjejen som hon avgudade. Den där tjejen hon var innan misären. Den tjej hon var innan hon fick älska passionerat. Hon orkar inte längre vara rädd. Hon vill ta lärdom av dessa tre åren för att i framtiden se dessa tecken mer tydligt för att inte hamna där igen. Hon vill vara öppen och inbjudande för nya möten utan negativa tankar och den rädsla som infinner sig så fort det skapas ett intresse i henne.

Idag har hon kommit halvvägs i uppförsbacken men kämpar fortfarande. Målet är i sikte och snart vill hon öppna den där dörren som länge varit stängd. Först behöver hon läka såren, hitta tillbaka till den hon en gång var för att aldrig igen lägga sin lycka i någon annans händer.

2019

maj (1)