Tisdag den 29 Maj 2012

Barnbidrag!

Skratta och Le

Och låtsas att du är en fee..
För att trolla och ge..

Till Barn!
I motgångens månad



Suz AW Jan




Öppna tankar om poesi! Det ger så mycket stimuli till att vidare känna och leva med. Långt efter att man läst färdigt...läser man vidare inom sig.

Fredag den 4 Maj 2012

Poesi…påverkar lika starkt som deckare och romaner

Skrev en ny dikt i går som själv gjorde mig förbryllad över hur starkt och långt man kan nå med poesi.

Jag läste upp den för 3 av mina nära.. vana lyssnare, de vet var det kommer i från, ändå blev de helt stumma länge efter åt. Stammandes kom det, det var det mest fantastiska de hört.


Dock den första som jag läste upp den för, var en obekant kollega som jag samtalade om livet med och bad att få läsa för att höra hennes åsikt.

Då jag bara några minuter innan mötet skrivit den klart.
Hon började gråta och var tyst länge efter att jag läst klart.

Mycket rörd och berörd berättade hon sen mycket öppet om sitt privata liv. Vilket var en farsinerande historia, det Mynnade ut i ett intressant möte i gemenskapens tanke.


Vill tillägga att ingen av dessa jag läste upp min poesi för läser poesi annars så de har ingen vana av att varken läsa eller tolka.
Då känns det som man nått som längst!


Poesi berör i kompromerad deckar och roman format.
Poesi behöver inte vara oförståeligt och otillgängligt som många har en bild av, som våra gamla lärares inmatande av de äldre författarna ligger till grund för från skoltiden, då man skulle läsa Strindberg, Tegner, Fröding, Rydberg, Andersson och karlfeldt o.s.v på rad….Svårtillgängliga gubbar. Då läste jag ej heller poesi av fria viljan.

Även Södergrans och Boyes dikter börjar vara svårtillgängliga för vårt samtida språk. Även om jag inspirerats av dessa autodidakta som även jag är.

Det hänger mycket på att språket är samtida om det blir svårt eller lättillgängligt…för den breda allmänheten. Även om jag tycker att denna dikten är vacker av Edit Södergran. Så kanske den är svårtillgänglig om man aldrig brytt sig om ordens värdesymbolik.



Dagen svalnar…

Dagen svalnar mot kvällen…
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan…
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart…
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta…

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm…
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra sköra drömmar.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.




Tycker mycket om just denna…få ord men mycket talande.



Anna-Maria Lengren kan jag som i denna dikt nedan utläsa mycket, och skratandes igenkännandes från livets alla tonårshörn.



Dygden och visheten

Från den tid jag spädast var,
mantes jag till vishets dyrkan.
”Bliv förnuftig!” röt min far,
röt, att det i hjärtat skar.
Och min mor till dygdens yrkan
gnall en läxa alla dar.

”Lyd preceptorn!” ropte de:
”var ej flyktig, yr och yster!
Du kan i din ledare
- ödets godhet ära ske! -
och i oldfrun hos din syster
dygds och vishets bilder se.”

”Visheten” ej stod mig an:
jag var trött hans glosor läsa …
gikt och tvinsot hade han.
”Dygdens” enda öga rann,
och dess snusbeprydda näsa
högs odrägelig jag fann.

Vänner, undren icke då,
om naturens röst jag lydde,
”visheten” ej hörde på,
”dygden” otillbedd lät gå
och för dessa trollen flydde,
lika skrämd av båda två!

Hjärtat dock benäget fanns
att en annan dygd sig bilda.
Snart min ömma önskan vanns:
snart jag i en sommardans
såg dig, unga blyga Hilda,
prydd med nöjets offerkrans.

Oskulden uti din blick
tjusning i mitt hjärta tände.
Glädjen upp för själen gick:
jag i Hildas änglaskick
dygdens gudaursprung kände …
evigt den min dyrkan fick.

Och var fann jag visheten?
Hildas bror, uti ditt hjärta!
Älskansvärd du gjorde den,
glad du sjöng om kärleken,
om du var för likars smärta,
vis vid själva bägaren.

*

Fäder, ungdomsledare,
måtte er begripligt bliva
att de vackra dygderne
en behaglig skepnad ge …
och de läxor, ni oss giva,
snart I skolen lydda se!




Finns mycket stimulerande poesi att läsa…
Och det är fantastiskt att ha hittat hit och få del av andras poesi





Jag vet egentligen inte varför jag kom att kalla den för livsrytm, men något skulle den het. Kanske livsfilosofi vore bättre, vad tror du?

Torsdag den 3 Maj 2012

Livsrytm

I dag mötte jag gårdagens live,
bland vi barndomsvänner.
Vi talade om livet det som blev och det som inte blev.
Det som var gemensamt och det som varit enskilt.
Hur vi detta upplevt och vi detta mottagit.
Vad vi tagit ut av det, och vad vi satt in i det,
samt vad vi fortfarande hoppas få ut av det.
Vi talade om vad vi hoppades få mer av och vad vi helst ville glömma.

Livet är inte någon gullig plats
Livet är en svår plats och många gånger för hårt att hålla till i.
Det gäller att urskilja, vetande, vad att strida för som är av viktigt.
Det gäller att vara stark och att våga visa sig svag
För livet är inte någon gullig plats, ack så hårt i bland.
Du bör välja ut dina rosor och inte se för att minnas allt ris.
Ta lärdom av törnena och vårda de rosor du funnit.
Minnas de goda dagar som gått.
Din plats i livet blir då så gullig som du vårdar den till att va förnöjd med det du fått.
Du kan nu säga att livet varit ändå gått
Detta är psyket storleks styrka som utskilja de förnöjda från de missnöjda.
Det är psykets storleks styrka som räknas om du är stoor i livet.
Eller om livet var för stort för dig.
Räkna inte vad du samlat på dig utan vad livet samlat till dig.


Suz AW Jan


2012-05-02