Labra lege

från Skellefteå

Dagbok

Dagbok - Augusti 2007

« Tillbaka till dagböcker

Tisdag den 21 Augusti 2007

Den lägsta punkten

Som ett rött, elakt öga stirrar den mot henne. Lampan på spisen. Nedsjunken på golvet i köket rinner tårarna ur henne och hopplöshet över henne. På andra sidan väggen sitter TV:n barnvakt åt det vackraste och värdefullaste hon har.
Hon borde vara lycklig men det är hon inte. Orken är slut. Modet är upplöst och förtröstan bara ett fånigt ord. Med blicken i den kräkmönstrade plastmattan från sjuttiotalet inser hon att hon nått botten. Det är så här det känns. Medan ångesten tynger hennes depressionsspäda axlar hör hon hur barnet skrattar.
Men hon kan inte le, ur hennes mun kommer bara ett svagt kvidande och tårarna rinner och rinner. Smärtan över livet har aldrig mött henne förut, inte så här. Frågorna som utropstecken i metall stämplar henne i pannan. Lägsta punkten.
Den goda kvinnliga polisen som ställde frågor och var så fin när hennes älskade barn ville vara med på ett hörn. Berätta vad som hänt. Skammen och skuldkänslorna som aldrig, aldrig kommer att försvinna. De frågade om det blev fysiskt, om det någonsin varit det. Om han brukade dricka. Hon hade svarat nej.
Ögat fortsätter att stirra på henne och hon vill lägga sig ner, men det går inte. Hennes kropp har slutat fungera som för att försöka rädda det hjärta som blöder. Hon sitter där länge. Kanske hade hon suttit där än om inte en liten ängel hade lagt sina armar runt hennes blöta hals och frågat: Mamma, när är maten klar?

2007

augusti (1)