Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




Zeratis


37 år Female icon


Dagbok

Dagbok - Oktober 2006

« Tillbaka till dagböcker

Tisdag den 31 Oktober 2006

Tankar som jag inte orkar med

Jag ska aldrig glömma, jag lova dig det. Men då måcte du lova mig att aldrig låta mig glömma. Vissa dagar ligger overkligheten så nära till hands. Jag vet knappt vad som är minnen eller önskningar. Allt för lång tid, allt för länge sen. Önskar jag kunde gråta, men det tjänar inget till, har provat det allt för många gånger.. Såg på en bild, där jag dessutom var med. Den enda.
Önskar jag hade vetat då, lite tidigare. Lite innan. Men jag fick höra, alldeles för sent. Då spelade det ingen roll. Varför sa dom inget tidigare? Varför sa du inget tidigare? Jag vet inte om det var ett under som skedde eller om jag bara hade tur. Eller var det ödet som lagt vägen framför? Vissa dagar gör det så jävla ont. Känns som man sålt smöret och tappat pengarna. Fast man vet med all säkerhet att det inte går att tjäna igen pengarna igen, någonsin. Jag önskar, jag saknar, jag ångrar än fast jag inte skulle göra något ogjort. Det vet du. Det som händer och sker ska man inte ändra på. Och det som varit har varit och är som det var. Men man önskar ändå, att man fick göra tillägg. Utöka minnen lite. Få rediger en aningens, inte ta bort utan mest lägga till. I alla fall på ljudspåret.
Men man får inte alltid som man vill. Det tänkte jag då också. Men jag fick som jag ville. Och efter det var jag nog ganska säker på att jag alltid får som jag vill. Men inte jämt, det förstår jag nu. Jag hade kanske den smartaste tanken redan inom mig, redan innan. Jag hade tänkt ut allt. Men när det väl kom till kritan så var min plan som bårtblåst. När man helt plötsligt står mitt i allt. Omgiven av det man vill ha, det som man tänkt sig och det man planerat. Då går det inte att stå emot, då kan man inte säga nej. Det skulle vara som att säga nej till sin högsta önskan. Tack för att du tog dom, de där dåliga minnena. Vad skulle jag ha haft dom till? Vill ändå inte minnas dem. Vill bara ha de bra, de är dom som räknas. Men du vet vad jag sagt, du vet vad jag tror. Alltid välkommen. Idag är en sån dag, när jag egentligen inte orkar. När jag skulle kunna bli vansinnig. För det mest logiska här i livet är att allt går, allt går att genomföra, allt fungerar, allt orkas. Men inte det här. Det går inte. Det finns ingen början och inget slut. Så än vad jag gör så spelar det ingen roll. Det är över, det är borta. Men vi ses ändå, igen.





Jag är ingen snäll människa, men när jag väl är det utnyttjar folk mig till tusen...

Måndag den 30 Oktober 2006

Att vara snäll

Som jag har sagt, tusen gånger innan så lönar det sig aldrig att vara snäll. Jag är verkligen ingen snäll människa, har i alla fall inte varit det förut.
Men när man sen ger det en chans, ställer upp för en gång skull.
Och man är - Snäll!
Då passar folk på.
Passar på att utnyttja en till tusen.
Så pass att man blir så förbannad så man tror man ska spricka.
Och det är dom gångerna man tänker; Fy fan för att vara snäll.
Och de är efter de gångerna man aldrig mer vill vara snäll.
Och man kommer aldrig att vara det igen.
För då är det redan utnyttjat.
Ens naiva sida där man tror att det ska löna sig att vara snäll.
Att man ska få något tillbaka.
Men då har man fel.
Det lönar sig aldrig.
Man står bara där, förbannad och utnyttjad.
Men samtidigt är det bra.
För då vet man var man har folk.
Då vet man till nästa gång att man inte ska vara snäll.
Det är synd.
För dom driver en bara till att aldrig mer vilja vara snäll o ställa upp.

Tack. Nu vet jag var ni står.
Ni ska aldrig mer behöva träffa min snälla sida.

Till er, ni som bara lånar och lånar.
Och aldrig ger något tillbaka.





Norrland är vackert idag.

Torsdag den 26 Oktober 2006

Blå blå himmel.

Allt för ofta vaknar man och tittar ut genom förnstret och tänker; \"Fy fan vad snö\", det är kallt, dåligt väder och man vet att bilen med största sannorlikhet inte kommer att starta. Men idag var det inte en sån dag, idag är en sån där dag när det bara är förtrollande vackert ute. Blå himmel, snö som tynger ner trädtopparna och plus-grader. En helt underbar dag. Vi har förvisso inte så bra utsikt från vårt fönster, men helhetsbilden med himmelen, träden och snön ser man ändå härifrån.
Jag vet inte, många gånger vill jag bara flytta härifrån. Bort från kylan och snön. Men när det då blir en sån här dag så känner man sig lyckligt lottad på något vis. En så här vacker dag borde det vara varje dag.






En liten notering om förhållanden och dagen som är idag.

Onsdag den 25 Oktober 2006

Man hittar sin olikhet..

Visst är det väl så att dom flesta söker en partner som är ganska olik sig själv.. Eftersom man troligen håller på att drivas till vansinne av sina egna fantastiska egenskaper. Så man söker, och man hittar, någon som är tvärtemot en själv, men ändå lika på samma gång. Sen går det ett tag, hur underbart som helst, ända fram till dagen då man börjar irritera sig på den andra parten.
Det konstiga är då, att det man irriterar sig på är de olikheter som man först föll för. Hur kan det komma sig? Jo, därför att man har glömt bort varför man föll för den där typen, varför han/hon var så speciell. Och det var ju just det, olikheterna, de var ju det som lockade.
Skulle man istället hitta någon som vore lik sig själv, en riktig tvilligsjäl, så är nog risken stor att man bara hittat sig en bästa vän.. För jag tror inte att det går att vakna med någon och sova med någon som är lik en själv. Det skär sig nog ganska snabbt, dessutom tror jag att man behöver de där olikheterna bara för att något att irritera sig på.







Det finns saker här i livet som håller oss kvar, och så finns det saker som låter oss gå..

Tisdag den 17 Oktober 2006

Håll mig kvar eller låt mig gå.

Funderingarna på att flytta ligger nära om hjärtat.
Men det jag måste lämna bakom mig ligger ännu närmare om hjärtat.

Gamla minnen, gamla släktingar, gamla tryggheter och ett gammalt liv.

Men önskan finns.

Att skaffa nya minnen, nya släktingar, nya trygghtere och ett nytt liv.

Skall man låta sig hållas kvar, eller ska man låta sig själv gå?

Är det rätt att ge sig själv dålig samvete för tidens gång, som man egentligen ändå inte kan påverka eller strida mot..

Jag vill se nytt, jag vill komma bort.

Jag har en önskan, att låta mig själv gå.

Men jag håller mig kvar.

Fr tryggheten är här, just nu.





 

2006

december (1)
november (2)
oktober (5)