en tolv minuters evighet bort
hårt snörda och stramande fotsteg
på ett systerhjärta
och det är hon som vet hur orden 
de sagda och de osagda
lätt faller ur grepp och somnar under aska
och hur granaterna som vilar i varje led skaver
fram ilningar när upproret spränger fram
innanför maskeraden
och hon vet allt om aftonmord och kollisioner
gravstenar och lyckoklöver innanför slutna rum 
och hur ärlighet bara är en famn lång när
nattsmärtan göder sina barn