Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

M.A.J.R


31 år Male icon från Stockholm


Dagbok

Dagbok - Oktober 2016

« Tillbaka till dagböcker

Jag inte frågat om tillåtelse av min vän att använda hans namn än.

Tisdag den 25 Oktober 2016

När min vän, behövde en vän

Jag har en kompis som haft det svårt, förmodlingen så har många människor det nuförtiden. Men min vän har länge kämpat i motvind sedan barnsben. Efter gymnasiet lyckades han bli lärling inom bygg företag på egen hand, där han varenda dag vart utnyttjad för dåligt betalt och slitage arbete. Han är inte den som klagar och han har en hög arbetsmoral, men det kom en dag då han inte fick jobba kvar. Drygt ett halvår utan inkomst, boendes hemma hos sin far, fick han då veta att hans pappa var sjuk och kämpa mot en svår sjukdom. Hans nära vänner var kriminella och syssla med droger och annat men inget som han tog del av, det var en väg han inte ville följa,
i hans värld fanns ingen stöd han kunde få. Hans enda beroende var att röka Marboro cigaretter, även då det fick honom att känna sig låg. Men förståeligt på grund av den stress han bar på.

Efter vetskap om sin pappas sjukdom, en gammal trött karl på sin sista kraft och ingen annan till hands föll allting på honom och han tog ansvaret, den bärande bjälken i familjen
Över hans små syskon som är 9 och 10 år utan en mor som inte fanns till då hon gick tidigt bort. Ett jobb dök upp från en bekant, att dela reklam under de långa nätterna. Han jobba en hel vecka för en liten slant och arbetslös veckan därpå. Han börja tveka ett tag om livs situationen men kämpa ändå på.

Det hade gått åtta månader som jag och min vän inte hade kontakt, så jag beslutade att ringa honom en dag nu när allt gick framåt i mitt liv. Han svara och var väldigt glad att höra min röst igen. Det var ett långt samtal och frågor om hur allting var. När det närmade sig slutet på samtalet kände jag av en ovanlig kort tystnad och hörde ett djupt andetag följd av ett försiktigt pust. Jag kunde känna av att han bar världen på sina axlar. Jag frågade vad det var som var fel, han förklara den smärtan han upplevt. Han har alltid varit den som haft svårt att yttra sig, blyg och försiktigt. Men denna gång så brast det.

Dagen efter gick jag till min chef och fråga om det fanns något jobb till min vän, och ja det fanns en plats som behövdes fyllas i. Jag berätta läget för vännen och han häpna, efter kom ett stort leende, sedan titta han ner och försökte visa sig stark. Han sa: Tack Mathias, du vet inte hur mycket det här betyder för mig. Tack för det du gjort för mig. Sedan samla han sig och sa: Vi drar ut en dag då du är ledig och jag bjuder dig på bira!

och just i den stunden kände jag att det finns ingen bättre känsla i världen än att hjälpa någon annan. Speciellt en vän i nöd.





 

2022

augusti (1)
maj (1)

2019

maj (1)
mars (1)

2018

september (2)
juli (1)
maj (2)
februari (1)
januari (1)

2017

december (1)
november (1)
oktober (1)
september (1)
augusti (1)
maj (1)
april (1)
mars (1)
februari (1)

2016

november (1)
oktober (1)
september (1)
juni (1)
maj (1)

2014

december (2)

2013

maj (1)

2012

december (2)