I förrgår bestämde jag mig för att under en dag vara en nej-sägare. Min strategi var att säga nej till allt som folk runt om kring mig frågade om eller föreslog. Föresatsen höll i ungefär fyra minuter, dvs till den första frågan kom.

Jag misslyckades fatalt med mitt mål, men det blev en väldigt positiv dag, förmodligen för att jag blev väldigt medveten om vad jag de facto sa nej, respektive ja till, under denna dag.

I dag tänker jag vara en ja-sägare, och jag hoppas att nån föreslår något riktigt ovanligt...

Neta! 
Jag blev jätteglad över ditt mail, för jag har verkligen längtat efter att höra av dig. Det är konstigt att leva ett liv helt utan telefon men jag ska snart skaffa mig en ny och ett kontantkortsabonnemang och då kanske vi kan hålla lite kontakt den vägen. Försiktigt dock, för jag vet ju hur duktig han är på att snoka och han skulle inte dra sig för att kolla din telefon om han kommer åt den. Jag får rysningar när jag tänker på att denna vedervärdiga människa finns i din närhet.
Dagarna går och jag trivs bra på mitt nya jobb. Tur att jag har rätt utbildning så att det är relativt lätt att få jobb, för utan arbete tror jag inte att jag skulle klara mig. Jag är tillbaka efter operation och sjukskrivning och mina ärr ser faktiskt riktigt bra ut. Duktig plastikkirurg, vill jag säga. Varje gång jag ser mig själv i spegeln, och du ska veta att jag undviker speglar så mycket jag kan, så hajar jag till, och ser honom framför mig med den trasiga flaskan i handen. 
Det där med nya vänner är inte så bråttom, jag trivs ganska bra med att gå hem till mig efter arbetsdagens slut, vänner innebär ju en massa frågor och jag orkar inte riktigt med det just nu.
Kul att höra att Mia trivs i skolan och att hon jobbar duktigt. Hälsa henne så gott från mig och säg att jag har det gott i "Uppsala".  Jag tror att det är en bra strategi att inte tala om för henne var jag egentligen finns för då blir det komplicerat för henne. Låt henne berätta om sin moster i "Uppsala" på ett naturligt sätt så kanske han, om det når honom, koncentrerar sig på att söka mig där.  Ve och fasa, men jag tror att du har rätt i att han snart kommer att trilla ett nytt offer på sitt finger. Han kan ju vara oerhört charmig, och det var ju den sidan hos honom som jag föll för. Gentlemannen. 
Jag har fått en jättebra samtalskontakt och jag försöker bearbeta det som hänt, och jag har inte tänkt låta mig knäckas, även om jag tvivlar ibland. 
Min lägenhet håller så sakteliga på att få karaktär, men det är ju inte så lätt då man börjar sitt boende med en resväska som enda egendom. Välsignade IKEA som ändå har användbara saker till hyfsat pris. Jag håller på vara riktigt duktig på att skruva ihop möbler vid det här laget, även om jag många gånger har önskat att din Janne vore här, för han jobbar så himla smidigt.
Nej, Neta nu måste jag hasta iväg, då jag har kvällsskift och går på om en halvtimme.
Kramar till er alla.
/Anna

 Älskade Anna! 
Det var länge sedan jag hörde av mig till dig. Jag har varit på väg att fatta pennan länge men hela tiden har något kommit emellan. Jag har dåligt samvete för det. Förlåt.
Du vet hur det är; kvällar och lediga dagar fylls av "måste", "borde" och "jag ska bara", men nu börjar jag i alla fall så får vi väl se om det blir färdigt eller om jag som vanligt får lov att pausa, och börja om? Det är ju så det brukar gå för mig när jag försöker skriva brev.
Mia har börjat skolan i höst och tycker fortfarande att varje dag är rolig. Hon är jätteglad när hon fått läxa och känner sig nog lite viktig när hon har hemuppgifter, och särskilt om de engagerar mig och Janne lite grann. Förra veckan skulle hon göra en liten intervju om våra jobb och det skulle redovisas i skolan senast på fredagen - hon gjorde undan sin redovisning redan på tisdag. Ambitiös!  
Mia frågar ofta om dig, var du är och varför du inte bor kvar men vi vågar ju inte berätta. Ett litet barn ska inte behöva skydda stora hemligheter. Det kan ju lätt bli för mycket för henne. Så vi har sagt att du flyttat till Uppsala och att det var för att du fått ett bra jobb på Akademiska. Hon frågar ofta när vi ska åka och hälsa på dig i Uppsala? Mia tjatar även om ett syskon, som om sådana bara kan komma på beställning. Även Janne har börjat prata om fler barn, men jag känner mig inte riktigt redo, jag tycker att det var så jobbigt med hela processen med konstgjord befruktning, skräckslagen graviditet och hela spädbarnstiden då Mia var så skör, så jag vet inte om jag klarar detta en gång till. Ska fundera på saken i alla fall.  
Vi har det bra här hemma men vi saknar dig mycket. Vi kommer nog aldrig över att du kände dig tvungen att flytta, även om vi förstår. Det är trist att tänka på att du aldrig kommer hit mer.  Det är ju självklart omöjligt att stanna kvar under de omständigheter som du hade och du vet att vi definitivt inte klandrar dig för allt som hände.  Men han klandrar dig. Hörde i förrgår att han sprider en hel del falska rykten om dig och han påstår att du flyttat för att komma undan en skuld till honom! Jag vill kräkas när jag tänker på hur han behandlat dig... Jag har också hört att han försöker luska ut var du finns. Men du kan lita på oss - vi berättar inget.  
Det kommer säkert inte att dröja länge innan han har ett nytt förhållande, han tar väl till sin stora charm...  
Janne sliter med renoveringen av sommarstugan, så fort han är ledig från jobbet, och han hoppas bli klar till midsommar. Jag tror att han räknar lite för optimistiskt på det, för jag kan inte tro att han kommer att vilja tillbringa alla helger, hela vintern i stugan bland isolering och spik. Men han är ju en envis optimist, så...  
Jag träffade Carina härom veckan och hon och Lasse har bestämt sig för att separera. Jag tänker att det var på tiden, för Carina har ju pratat om deras kommunikationsproblem i flera år nu, men det är alltid trist när när ens vänner skiljs. Det blir ju liksom inte samma med umgänget efteråt, även om man har goda föresatser, och jag har ju alltid gillat både Carina och Lasse och vill inte förlora vänskapen med nån av dem.  
Jag var förbi på kyrkogården i lördags, och höst-fixade mammas och pappas gravar. Det blev fint med ljung och granris. Jag tände ett ljus från dig också, och jag grälade lite på pappa för att han som vanligt hade glömt mammas födelsedag :-)  
Har du tänkt på att mamma skulle ha fyllt 70 i höst, om hon fått leva?
Jag hoppas att operationen gick bra och att såren läker som de ska?  Är du fortfarande sjukskriven eller har du kunnat börja jobba? Det är ju trist att du aldrig bli fri från synliga skador men jag är glad över att man i alla fall försöker komma till rätta med de allra värsta.  
Det känns väldigt ovant att tänka på dig som Anna och du ska veta att i mina tankar tilltalar jag dig med ditt riktiga namn. Är det svårt, har du vant dig själv? Om det var jag som varit tvungen att byta identitet så tror jag att jag rent reflexmässigt skulle svara fel till exempel i telefon.
Hur går det? Har du börjat få några vänner? Arbetskamrater som vill umgås? Jag hoppas det.
I förra veckan när jag skulle hämta in lite vinterkläder från förrådet snubblade jag över en låda med saker från vår tonårstid, våra dagböcker, en liten ask med sparade värdefulla minnen (bl.a. biobiljetter där du hade skrivit vilken film du sett och med vem du hade gått på bio) och några skolkataloger från högstadietiden. Gissa vad jag hittade? Ett foto på den där killen som du var "dö-kär" i - du minns den där utplacerade Stockholmsgrabben som kom till byn i mitten av årskurs 8. Jag minns inte säkert vad han hette? Johan? Undrar vad som hände med honom? Han försvann ju i 9:an... Kommer du ihåg när vi lurade honom att jag var du? Han gick på det! Han hade inte fattat att vi var tvillingar. Förresten, apropå tvillingar - Christer S har bytt jobb! Han jobbar numera på Systembolaget, det är visst nån chefstjänst har han fått. Där passar han säkert.
Nej nu måsta jag bryta – jag måste hämta Mia på stallet. Hennes lektion är slut.
I morgon jobbar jag bara halv dag, tänker försöka hitta en ny vinterjacka, så jag åker till stan på eftermiddagen.
Sköt om dig! Och stor kram - även från Janne.
/Agneta  
PS Fundera på om vi kan träffas nånstans? Jag längtar...