Jag sitter fortfarande kvar och jobbar. Svarar på mail, skriver rapporter och utredningar, bokar sammanträden under nästa vecka, sorterar diverse handlingar som ska slängas eller arkiveras. Blir nog sittande här några timmar till innan jag är klar. Det blir lätt så när man varit sjuk eller borta några dagar. Jag är liksom aldrig ledig från jobbet, det är mer uppskjutande av arbete.

Det är nästan aldrig någon som går in och backar upp mig när jag är frånvarande, utan allt ligger kvar och väntar på att jag ska komma tillbaka. En gång skrevs det en felrapport på att jag var sjuk - som om jag vore något tekniskt system som inte fungerade.

Men nu, nu tänker jag avsluta det jag för tillfället gör, stänga telefonen och logga ut från datasystemen - för nu är det fredag!

Trevlig helg!

Jag vill inte inte hålla med om att kyrkan kan vara hemsk, inte alla. Jag skulle hellre vilja säga att 'vissa kyrkor' kan vara hemska.
De kyrkor jag haft kontakt med har alltid fungerat som en samlingsplats för gemenskap och ritualer som dop, bröllop mm Det har funnits en värme, omtanke och respekt där. Även en stor respekt för de som inte vill tro på en allenarådande Gud.

Hur jag ställer mig till mannen på korset? Ja, egentligen tycker jag det är en hemsk och grym 'bild'. De flesta männiksor skulle idag inte vilja pryda sitt hem med en modern bild av en torterad människa...jag skulle inte vilja det i alla fall. Om jag ska vara ärlig så undviker jag nog att titta på mannen på korset och tänker istället på det han predikade om - KÄRLEKEN. Kärlek och respekt för varje människa.

Många kyrkor pryds också av vackra bilder på Jungfru Maria, helgon och olika änglar. En grekisk-ortodox kyrka på en liten ö (Tilos) i Grekland är tillängnad ärkeängeln Michael, avbildad som kvinna! Mycket vacker.
Jag ska se om jag kan hitta mina fotografier och i så fall lägga ut några här på poeter.se. Jag har flyttat två gånger efter resan dit och då hade jag inte digitalkamera. Jag tror bilderna ska finnas på en cd-rom.

Kärlekens ängel vakar över de männiksor som tror på henne!

Jag är en hamster eller en ekorre som sparar på allt. Jag får ångest när jag tänker på att slänga något. Det är lättare att ge bort. Men när det verkligen är gammalt skräp som ingen vill ha och jag måste slänga, ja då får jag ångest. En stor del av mitt hem består av sånt jag inte kunnat slänga. Tänk om jag slänger fel saker? Tänk om jag behöver just den här saken senare? Tänk om jag ångrar mig? Eller tänk, ännu värre, om någon annan skulle fråga efter just den prylen...hemska tanke! Jag ryser och fryser bara jag tänker på det

För några dagar sedan hände något märkligt. Jag skulle klä på mig för att åka och handla. Vad skulle jag sätta på mig? Letade i lådor, skåp och garderober och hittade min älskade gröna tröja! Oj, vad glad jag blev! Den hade jag inte haft på mig på minst ett år. Drog tröjan över huvudet och gick samtidigt ut i hallen till spegeln. Då förstod jag varför jag inte använt den på så länge. Den var urblekt, hade tappat både form och spänst. Den kändes hård och sträv mot min känsliga hud (vissa dagar är huden extra känslig – undrar om det hör till den kommande perioden i livet, den så kallade 'övergångsåldern'?).

Jag slet av tröjan och var på väg tillbaka till garderoben. Halvvägs stannade jag upp och tittade på tröjan och funderade på vad jag höll på med. Kunde inte denna trotjänare till tröja få ett värdigare slut än att tillbringa ytterligare några år längst in i en garderob under en massa andra tröjor? Jo, den var värd att få sluta sina dagar nu! Och därmed åkte den ut i soptunnan.

För första gången slängde jag något och kände glädje! Jag var stolt över mig själv!

Och jag har fortsatt att slänga utan att känna ångest. Jag har slängt en 8 år gammal parfym som jag aldrig gillat och nu luktade riktigt illa. Jag har slängt en pärm som inte höll ihop längre. Jag slängt fem par trosor (tänk! fem par på en gång!) som resåren gått ur eller blivit missfärgade.

Jag har slängt något varje dag och ska fortsätta med det tills jag är nöjd.

Och nu törs jag läsa boken ”FENG SHUI för svenska hem”

Träffade en av mina skrivarvänner ikväll över en god fiskgryta och ett glas vin. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Ja, det blev ganska mycket om just himmel och jord. Hon frågde mig om jag är "troende" och jag svarade ganska snabbt "ja, jag är troende men jag vet inte riktigt vad jag tror på".

Nu har jag funderat på vad jag tror på och det blev ganska brokig bild.
Jag tror på kärleken och att vissa själar är sammanlänkade i evighet, liv efter liv. Jag tror på änglar, både de osynliga och de vi bär inom oss. Jag tror på kyrkan som samlingsplats för gemenskap och ritualer. Jag tror på ödet och att allt som sker har en mening, men det kan ibland vara svårt och ta tid att förstå meningen med det som sker. Jag tror att jag har kunskap och förmågor jag ännu inte upptäckt och utvecklat. Jag tror det finns mer än vad vi kan se, känna, ta på och bevisa med fakta. Jag tror att vissa katter är heliga själar som finns här för att vakta och hjälpa oss.

Men, jag tror inte att det finns endast en enda allenarådande Gud. Varför skrev han då iså fall det första budordet "du skall inga andra gudar hava jämte mig"? Nej, jag tror att varje människa måste söka just sin Gud, sin tro.
Jag börjar ana ett mönster i min egen tro... och det ger mig trygghet, ro och styrka.

Och störst av allt är kärleken!