Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Vampyrens hjärta


39 år Female icon från Lund


Dagbok

Dagbok - November 2009

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 5 November 2009

...

Vampyrisk förförelse

Tänder vassa som rakblad glimmar
i mörkret.
Ögon så eldiga, följer varje rörelse.
Luktsinnet talar om att du vet…
Att jag är här…
Tungan glider snabbt över huggtänderna.
Läpparna säras lätt.
Sakta går jag emot dig.
Du vänder dig om och ler.
Jag tar dig hårt i min famn, kramas…
Dina spikar river märken i min hud…
Men jag känner inget.
Långsamt böjer du huvudet bakåt…
Sensuellt låter jag mina tänder bita dig.
Långsamt känner jag blodet flöda in i min
mun.
När jag druckit klart, böjer jag min nacke.
Drar undan håret och säger:
Älskling, drick och bli en del av mig.
Jag blundar och njuter, när jag känner din
mun mot min hals…
För i samma stund du dricker mitt blod…
I samma stund vet jag, att du är min!





Torsdag den 5 November 2009

Vampyrens törst



Vampyrens törst


Som mörkret sveper du in
döljer mig i en tät dimma
Du vill inatt göra mig till din
Jag nästan i din famn svimma

Tänder så skarpa...så vita
naglar så röda
med dessa jag osynliga spår rita
som får ditt skinn att blöda

Sakta låter jag min mun få smaka
Ser blodsdroppen rinna
nafsar nu lätt i din haka
Droppen nu min tunga vill finna

Sakta jag tänderna mjukt in vill borra
älskar dessa röda drycker
Jag nu hör dig dovt börja morra
ett underbart ljud jag tycker

Långsamt känner du en ökande smärta
men njuter ändå av vår heta stund
Jag känner ditt svarta hjärta
Blir ett med dig för någon sekund

Vänder mitt ansikte mot dig o nickar
Du, nu mitt blod ska få smaka
Ser på dig när du nu det slickar
medan jag dig ömt övervaka

Jag hör dig mitt namn kalla
Du mitt blod nu satt i fyr
Och alla känslor börjar svalla
För jag är ju din vampyr!






Torsdag den 5 November 2009

Lenore


“The dead may feel no wrong”, skrev Poe i sin dikt Lenore.
Kanske för att kroppen endast är till låns…
Själen är ute på nya äventyr, dimensioner bort.
Vad är rätt och vad är fel?
Vem är domaren som detta får avgöra?
”The dead may feel no wrong”, skrev Poe…
Döden är bara en befrielse och en start på något nytt.
Kanske blir vi fast i denna kalla värld…
Eller så får vi äntligen komma iväg på en ny resa…
Med lite tur får vi träffa alla de stora ordens mästare…
Inte bara de ord som talas i det levande livet…
”The dead may feel no wrong”, skrev Poe…
Det är bara vi levande som är på väg att ruinera jorden…
Själen är äldre och visare än så, fast den ofta får ge sig i detta liv.
Döden är inte slutet…
Det är bara en knutpunkt mellan ”A och O” i själens evighetsloop.
”The dead may feel no wrong”, skrev Poe.
Jag brinner för dessa ord…
Oskyldigast till allt är de ofödda och de som fått dö en för tidig död…
Endast dessa själar är tämligen oförstörda…
I en annars allt för smutsig värld!





 

2009

december (1)
november (3)