Redan medlem?
Logga in
Vampyrens hjärta
39 år från Lund
Dagbok
Dagbok - November 2009
Torsdag den 5 November 2009
...Vampyrisk förförelseTänder vassa som rakblad glimmar i mörkret. Ögon så eldiga, följer varje rörelse. Luktsinnet talar om att du vet… Att jag är här… Tungan glider snabbt över huggtänderna. Läpparna säras lätt. Sakta går jag emot dig. Du vänder dig om och ler. Jag tar dig hårt i min famn, kramas… Dina spikar river märken i min hud… Men jag känner inget. Långsamt böjer du huvudet bakåt… Sensuellt låter jag mina tänder bita dig. Långsamt känner jag blodet flöda in i min mun. När jag druckit klart, böjer jag min nacke. Drar undan håret och säger: Älskling, drick och bli en del av mig. Jag blundar och njuter, när jag känner din mun mot min hals… För i samma stund du dricker mitt blod… I samma stund vet jag, att du är min! Torsdag den 5 November 2009 Vampyrens törstVampyrens törst Som mörkret sveper du in döljer mig i en tät dimma Du vill inatt göra mig till din Jag nästan i din famn svimma Tänder så skarpa...så vita naglar så röda med dessa jag osynliga spår rita som får ditt skinn att blöda Sakta låter jag min mun få smaka Ser blodsdroppen rinna nafsar nu lätt i din haka Droppen nu min tunga vill finna Sakta jag tänderna mjukt in vill borra älskar dessa röda drycker Jag nu hör dig dovt börja morra ett underbart ljud jag tycker Långsamt känner du en ökande smärta men njuter ändå av vår heta stund Jag känner ditt svarta hjärta Blir ett med dig för någon sekund Vänder mitt ansikte mot dig o nickar Du, nu mitt blod ska få smaka Ser på dig när du nu det slickar medan jag dig ömt övervaka Jag hör dig mitt namn kalla Du mitt blod nu satt i fyr Och alla känslor börjar svalla För jag är ju din vampyr! Torsdag den 5 November 2009 Lenore“The dead may feel no wrong”, skrev Poe i sin dikt Lenore. Kanske för att kroppen endast är till låns… Själen är ute på nya äventyr, dimensioner bort. Vad är rätt och vad är fel? Vem är domaren som detta får avgöra? ”The dead may feel no wrong”, skrev Poe… Döden är bara en befrielse och en start på något nytt. Kanske blir vi fast i denna kalla värld… Eller så får vi äntligen komma iväg på en ny resa… Med lite tur får vi träffa alla de stora ordens mästare… Inte bara de ord som talas i det levande livet… ”The dead may feel no wrong”, skrev Poe… Det är bara vi levande som är på väg att ruinera jorden… Själen är äldre och visare än så, fast den ofta får ge sig i detta liv. Döden är inte slutet… Det är bara en knutpunkt mellan ”A och O” i själens evighetsloop. ”The dead may feel no wrong”, skrev Poe. Jag brinner för dessa ord… Oskyldigast till allt är de ofödda och de som fått dö en för tidig död… Endast dessa själar är tämligen oförstörda… I en annars allt för smutsig värld! |
2009december (1)november (3) |