Några grader kallt och ett strålande solsken! Ljuset är nästan bländande, denna första lördag i november, allhelgonadagen. Vitt på marken och isarna har börjat lägga. Inte på den stora sjön ännu på ett tag men vikar, småsjöar och tjärnar har is. Borde nog ta ut kameran på en tur idag, det är ju oftast i november de vackraste vinterbilderna blir till. 
Jag och min fotoutrustning har haft en längre period av "icke-umgänge" och det är väl som i de flesta relationer, det går lite upp och ner. Jag ska bättra mig!

Öppna ögonen, inte bara för att titta, utanför att verkligen se!

Vaknar och hör maskinen på gatan utanför - det är snö som ska bort innan trafiken kommer igång.

Då vet jag att en ny tid har börjat. Den riktiga vintertiden. Inte den som har med klockans tillbaka-ställning att göra, utan den riktiga!
Den, som jag inte vill vara utan!

Det ljusnar igen!

När man bor norrut händer det rätt ofta att man får frågan; hur står du ut med mörkret? Jag vill vända på steken; hur, kan man stå ut med en vinter utan snö?
DÅ blir det mörkt! 
När snön kommer så biter bilens helljus plötsligt vid mörkerkörningen, och man ser långt in i skogen, när snön kommer ser man bättre konturerna av människor och djur, även om de inte sprayats med reflex-spray.

Mörker är frånvaro av ljus!
Snö är ljus!

God morgon!