från Göteborg
Dagbok
Dagbok - December 2005
|
Jag spanar fortfarande mot ditt fönster ibland
när jag kör längs din gamla gata men du har inte bott där på ett halvår vi har inte ens samma stad längre och jag har alltid varit ly Måndag den 12 December 2005 Jag bar ditt halsband hela tiden
Det var hur du såg rakt genom mig som om jag inte existerat och jag har aldrig klarat att bli bortkastad direkt Du blev som ett berg jag var tvungen att bestiga för att känna mig levande Hur du alltid sa vad du kände men lät mig hänga kvar i luften så att du hade något att trampa på när jag väl ramlade ner
Jag gav upp mitt liv för dig minns du?
Det var hur hon såg på mig med en blick fylld av längtan och ett leende som hänvisade till allt hon ville göra Hur hon snärjde mig runt sitt finger för att ha något att leka med när arbetsdagen blev för kort Och jag höll emot så länge jag kunde men när domen kom klistrade jag röda hjärtan i mina ögon Jag gav upp mitt liv för dig minns du?
Och vi fastnade i näten vi gemensamt spunnit trots att jag visste att de var svåra att trassla sig ur Jag har aldrig lärt mig av misstag och du blev vackrare för varje snedsteg Och jag ändrade livsstil för att passa dig ändrade livssyn för att älska dig och jag minns hur vi satt där på företagsfesten och du smekte mina ben under bordet när min telefon pep till "jag är kär i dig" och så log du och kysste mig där framför allt och alla Det var då vi tappade allt förnuft Jag lämnade min framtid för dig vet du det?
Och hon lovade så mycket inga rosor eller barn men väl varma nätter och förbjudna kyssar Jag hade aldrig för avsikt att önska mer än så men någonstans glömde vi verkligheten och tanken på att det fanns någon annan och när det röda blev blod ville jag inte dela med mig längre jag skulle vara den som torkade rent hennes sår det skulle vara mig hon kysste godnatt varje kväll inte honom Jag lämnade min framtid för dig vet du det?
Jag minns när du berättade hur jag grät mot din axel trots att det släppte en sten som bränt för länge och jag minns nätterna mot slutet hur du berättade om ditt barndom medan du vaggade mig godnatt för att ta bort alla tankar på den framtid som aldrig skulle finnas Hur du låg kvar i sängen sista morgonen när jag kysste dig och sa hejdå, vi ses om sex månader och jag såg hur dina ögon fylldes och din röst tjocknade när du sa jag älskar dig Jag trodde aldrig på oss men jag ville
Det var när hon grät i min famn och berättade om livetsom jag ångrade mitt beslut och det var när hon såg mig i ögonen och bad mig stanna för evigt som jag darrade inombords och undrade vad jag gjort Och jag minns hur hon kröp ihop mot mig sista kvällen och viskandes berättade hur hon skulle sakna mig och jag grät hela nattenmen var alltid för svag för att våga visa och jag ångrade mig redan när jag gick på planet mitt hjärta krossades mer än hennes Jag trodde på oss det kunde inte bli bättre
Det var alla hans berättelser om livet långt borta alla bråk om hur mycket vi saknade varandra vem som saknade mest vem som ville minst Hur han ringde hela nätterna och grät över sitt livs beslut och hur han ångrade sina val av rött och grönt Det var när han tog beslutet att ge upp livet för oss som jag insåg att mina färger inte passade in och det var natten när han kom hem gråtandes över framtiden som jag slängde ut honom och sa hej då denna gången är det för evigt
Jag ångrar inget vi gjort inte ens natten då jag krossade oss
Jag minns hur jag redan på vägen bort insåg mina misstag och jag analyserade sönder livet medan hon satt där hemma och lämnade mig åt de andra Hur hon sa att hon längtade men aldrig vågade ta ett beslut och jag stod inte ut med tanken på någon annan inlindad i hennes lakan Jag minns dagen då jag fattade mitt beslut och lämnade allt för henne Och hon lindade in mig älskade mig sen kastade hon mig på golvet och skar mig i bitar innan hon släpade ut mig till hundarna
Jag förlåter dig aldrig men jag älskar dig fortfarande
|
2006maj (1)april (1) mars (1) januari (5) 2005december (1)november (2) oktober (3) augusti (1) juli (1) juni (1) |