Idag är det dagen efter. Igår åkte vi till Veterinärkliniken i Rättvik med vår lilla Bessie, som varit vår katt sedan 2004. En hittekatt från Stockholms katthem. Vi har hennes syster kvar.  Bessie blev 16 år. Hon har lämnat ett oväntat stort tomrum efter sig. Det var inte ett lätt beslut. Men efter flera sjukdomsperioder var hon svag och trött. Avmagrad. Förvirrad. Det var dags att skiljas.

Nu när allt är över ska vi vänja oss. Att vara en mindre i hushållet. Det har blivit så tyst i huset. Så märkligt tyst. Inte var hon så högljudd. Men alla ljud låter annorlunda idag. Som att en resonans försvunnit. Det går ju inte att skriva om det här. Om det som inte finns. Om det som fattas. 

Poesin har en fördel framför annat skrivande. Liksom det konstnärliga bildskapandet har framför annat bildskapande. Poesin liksom den konstnärliga bilden kan hitta en form för det som är allra svårast att berätta. Det är möjligt att som poet eller konstnär skildra det som annars blir omöjligt att återge. Det är min fasta övertygelse. Detsamma gäller självklart också musiken.