Feliciaförsvann

34 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - Mars 2008

« Tillbaka till dagböcker

Fredag den 14 Mars 2008

fredag

Hur ska jag veta, vart sjukdomen tar vid och verkligheten slutar? Vad är sanning när allt känns som en lögn?

Som ögonblick som frusits till is och spelas upp gång på gång i mitt inre.. försöker värja mig men ingen finns här att förklara, att montont och gång å gång förankra mig in i en verklighet.
Jag Ser mig själv stilla i en framtid som inte finns.
Jag Sjunger sånger och stirrar mig blind i speglar.
Håller jag mig desperat och krampaktigt i något för att det är i alla fall någon sorts trygghet?

Kanske flyr jag bara.. genom att vägra gå upp ur sängen, gråta och skrika.. för då flyr jag från allt jag ändå måste ta itu med någongång.

Har tystnaden släppt? jag kommer alltid vara rädd, och vem torkade mina tårar av guld var natt? och vem höll mina händer när de skakade?
Vem såg mig när allt som kanske hade kunnat förhindra var att just bli sedd.
Att det där uteblivna samtalet kanske var ännu ett steg mot ett mörker jag inte kunde hantera.
Jag förbannar mig själv, som vanligt, för min egen svaghet, och min godhet som nog inte är tillräckligt god. För världen som jag ser den är genomsyrad av ondska.
Hur snällt sagda ord inte är snälla och det gör dem inte snällare för att de snällt sägs.
klart det är lätt att tycka om nån när den är glad och rolig
men vem tyckte om mig när jag var tyst och grå\"en skugga av mitt forna jag\"..

Det är det som gör mig mörkrädd, och jag som trodde..
ännu en gång har man lärt sig. Och det är sorgligt.

Men förstod ingen att allt som behövdes var en hand som vägrade släppa taget? En kärlek som gick längre än några betydelselösa ord.

Jag är en annan nu, en annan som jag hellre inte skulle vilja vara
det skulle vara lättare.

2008

mars (1)