Jag vet inte!!!

Vet inte ens vart jag är

vem jag är längre

och varför jag fortsätter tillåtas tryckas ner mer och mer och mer

Hur jag ser ut

dömmer ut hela mig

(och det är ingen positiv grej)

Har är tom på allt nu

Förstoppningen var falskt alarm

skiten har tagit slut 

Jag är nog en sån som måste skämta om sånt man inte skämtar om

för att det inte ska göra för ont i mig när andra lider

Jag är nog den där som kommer att påstå att jag ska sluta röka

tills jag blir sjuk eller gravid och verkligen måste fimpa

Jag är nog den där som alltid kommer leva ensam

och alltid påstå att jag trivs med det och har valt det själv (för så är det ju!)

Jag är nog den som säger saker utan att tänka mig för

och alltid blir missförstådd utifrån mina impulser

Jag är nog den som har det perfekta blonda håret som alla vill ha

men alltid kommer färga det i alla andra färger

Jag är nog den som aldrig kommer att kalla mig vuxen

och alltid har ett litet barn i mig. 

Jag är nog den som kommer att dricka för starkt kaffe på kvällen

fast jag inte borde pga sömnproblemen

Jag är nog den som alltid kommer säga knäppa grejer

så att folk antingen skrattar eller tittar snett på mig

Men jag är nog också den som är bäst på att vara jag

Jag var kär innan jag visste vad kärlek var

och den enda kärlek jag vet om är den olyckliga

Jag skriver ju ingenting längre... Skrivlusten är inte lagd på hyllan, men inga meningar dyker upp i mitt huvud, och jag vägrar krysta fram något...  

 Hmmmm...

Jag läser ju ingenting nästan längre heller. Jag kommenterar inte, kommer inte på i skrift vad jag tänker och känner...

 Hmmm. Am...

Men jag kommer tillbaks, det vet jag...

Så på återseende.

(YES! Nu skrev jag iallafall något även om det var inget)