För mig börjar våren i mars. Min längtan föds och glöden tänds i mitt bröst. Jag känner först nu hur jobbigt det varit med mörkret och kylan, hur energinivån har varit på sparlåga. Nu kan jag hoppas och glädjas inifrån. Fåglarna sjunger min sprittande känsla. Knopparnas blyga uppdykande är som en sprängande kraft  i blodet. Vårens plågsamma långsamma  inledning är skönhet och ren urkraft.

Kanske känner jag mig ensam. Vill dela min inre längtan efter att söka förstå livets energier...kanske vill jag bara veta att det finns andra som står utanför. Utanför, med alla frågor det innebär.  Utanför med den  svällande, ormande värk som det innebär.

Måste ge mig själv en stor spark där bak och ruska min skalle. Imorgon ska jag bara vara "vanlig", som alla andra "vanliga".