Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

lodjuret/seglare

VIP icon
30 år från Stockholm


Dagbok

Dagbok - April 2010

« Tillbaka till dagböcker

Jag har valt att lägga denna text i dagboken då den tar upp just denna företeelse, om än blott i första stycket.

Lördag den 24 April 2010

Som förryckt skulle man kunna säga om dessa tvenne citat





'Dagbok? Skriver folk verkligen dagbok nu för tiden?'

citatet är hämtat ur en intervju med en någorlunda känd svensk författare jag just nu inte minns säkert vad hon heter, ja eller hette, men intervjun gjordes visst för en tidskrift på fyrtiotalet (1940 eller där omkring)

å andra sidan uttryckte sig chefen för patentverket något i den här stilen omkring förra sekelskiftet...

'Man kan lika gärna lägga ner patent- och registreringsverket, alla uppfinningar av vikt har nu blivit uppfunna.'







Fredag den 16 April 2010

Med och framför, som för att förtydliga





Poänglös samt tillika smaklös så kallad lustighet, vilken tävlar i tävlingen ’tävlingen i smaklösa så kallade vitsar’.

- Din man lämnar tydligen alla spår han bara kan under den årliga pokerveckan?
- Ja, han ropar alltid ’jag går all in’ när vi hunnit så långt i kärleksakten.





Tisdag den 13 April 2010

En gång är ingen gång och aldrig är den sandad heller




en dag när jag för en gångs skull lyssnade på radio, p ett förstås, hos en kompis... det var något filosofiskt om klockan och tiden och att ett dygn lika gärna kunde ha fått tio eller hundra timmar, att varje timme kunnat vara tio eller hundra minuter, en minut kunnat vara tio eller hundra sekunder...

ungefär som metersystemet eller decilitersystemet. man vill ju inte ha en meter som är sextio centimeter eller en mil som är sex kilometer... som de har i england... jag tycker dock det är rätt kul att måttenheterna är olika...
som när herr lindström påpekar att svenskar är det enda folk som

säger lagom

firar lucia

berättar om vart de skall ta vägen eller göra då de lämnar ett rum (gå på toa), medan folk av 'alla andra' nationaliteter på sin höjd säger 'exuse me'... eller inget alls

engelsmän o amerikaner säger 'mr marks', 'miss peters' när de ses eller går, men svenskar har en hel liten ceremoni av att ses eller gå, eller så går de bara...
och om en engelsktalande hälsar med sitt 'miss andersson' så tittar svenskan misstänksamt på honom och 'surar'.

eller när fransosen på hotellet säger 'bonjour' till den svenska hotellgästen så tänker svensken 'inte fan känner jag väl honom?' och ger fan i att hälsa tillbaka. jag tycker inte vi skall behöva ge avkall på sådana exotiska traditioner, de identifierar oss ju som 'svenskar' världen över...

jag är choklad ätt jag är svensk, men jag fattar inte att någon annan frivilligt vill vara det... en man från turkiet blir väl inte automatiskt svensk för att han flyttar hit? min mamma är finska, trots att man inte kan ana det när hon pratar svenska





Läs inte den här texten, det är ett barnsligt spratt som jag hittat i en gammal byrålåda som stått på vinden i alla år...

Fredag den 9 April 2010

Jag provocerar - en kampsång i tiden?




Jag provocerar
jag provocerar
jag provocerar
dig
på din födelsedag

du får inga presenter i år heller
bara en hastig blick
i ögonvrån
medan vi glufsar i oss tårtan
du bakade för allas vår skull

och när du har levat
ja, när du har levat
skall du skjutas min vän
i en skottkärra fram

(resten av texten har gått förlorad i tidens malström)





vi som bor i ett land av överflöd, överflöd av materialism, övermått av idioter, övermått av frestelser, överflöd av möjligheter... exempelvis möjligheten att göra fel... samt även övermått av dårar som tror sig veta någonting om kärlek

Tisdag den 6 April 2010

Något litet om det överjävliga i livet






den rätta? brukar väl oftast redan vara tingad när man själv råkar ramla förbi på sin väg mot ingenstans särskild och ändå måste se ut som om man verkligen har mål och mening med sin promenad runt i livet. jag brukar i och för sig 'se' folk först när jag nästan snubblar över dem därför att de uppmärksammat mig och försöker göra mig uppmärksam på att de alls finns, om jag ens fattar detta då. jag är inte så företagsam av mig, ens om jag faktiskt skulle snubbla över någon jag gillar. jag är inte ens säker på att det är 'charm' från min sida som är deras första upplevelse av mig. förut brukade jag svara i telefonen med ett lätt 'ja? vem ere, fan jag höll just på med... vem fan ere?' ja eller något ännu mindre tilltalande. numera brukar jag svara ett kort och ovänligt 'Ja' som om de tar upp min tid och jag har fullt upp med att sortera gem eller nåt. ibland kommer jag dock på mig själv med att svara ett glatt 'mmm' eller kanske till och med 'jo' eller 'köksdetaljen' om jag svarar i köket. jag hatar själva signalen som telefonen skräller till med. de här javla signalerna man hör i mobilen vänjer jag mig aldrig vid. jag brukar inte komma ihåg hur min låter och missar därför alltid första gången folk ringer så de måste ringa en gång till. på resa måste man ju hinna krångla upp eländet ur väskan eller fickan och jag missar då automatiskt samtalet. i början, även om jag så höll telefonen i handen för att se på klockan eller spela ett inbyggt spel, tryckte jag av ren panik på röd lur för att stoppa vad jag nu höll på med, med resultatet att jag tryckt bort den som ringde. de där jävla signalerna är en sorts melodi och jag har ingen koll på var i melodin som jag måste hinna svara innan det är missat samtal.
kärleken? Nej, det är inte kärleken som är hemsk, bara upplevelsen av den, eftersom den går via andra människor, om det nu inte är kärleken till konsten, musiken, maten eller naturen vi pratar om här. Det är människorna som är hemska. de förvandlar kärlekens tvåsamhet till en egotripp i bergochdalbanan på nåt tivoli i livets karusell. Istället för något mysigt ställe med god mat och dryck, finstämd musik och en skön säng med dämpad belysning, blir det som tredje graden i ett kalt rum som vanligtvis används för att prova ut nya sätt att tortera folk. när folk börjar prata om kärlekens essens som utmynnar i att flytta ihop så hojtar jag något om fördelen av att vara särbo o om att bara ses ibland för att inte tröttna på utsikten...





 

2016

november (1)
oktober (1)
september (1)
mars (2)

2015

september (1)
augusti (1)
februari (2)
januari (2)

2014

mars (2)
februari (1)
januari (1)

2013

januari (2)

2012

december (1)
september (1)
augusti (1)
maj (2)
april (1)
mars (3)
januari (1)

2011

december (1)
november (1)
oktober (1)
september (1)
augusti (22)
juli (9)
juni (32)
maj (22)
april (21)
mars (5)
februari (13)
januari (1)

2010

december (6)
november (6)
oktober (7)
september (16)
augusti (10)
juli (3)
maj (1)
april (5)
mars (1)
januari (2)

2009

november (3)
september (1)
augusti (2)
juni (2)
april (1)
januari (1)

2008

december (2)
november (3)
oktober (3)
september (2)
augusti (10)
juli (2)
juni (3)
maj (1)
april (2)
mars (8)
februari (39)
januari (26)

2007

december (1)
november (3)
oktober (9)
september (10)
augusti (1)
juli (8)
juni (5)
maj (10)
april (17)
mars (17)
januari (4)

2006

november (16)
oktober (95)