• - Du skrämmer mig... och jag vet inte vad jag ska göra...åt det eller åt dig...

Du ser ner på dina händer, vrider dem fram och tillbaka, vägrar se, mig i ögonen...

• - Varför?...,

Jag ser på dig, försöker fånga din blick, trots att min snart kommer att dunklas utav milletusenmille tårar...

• - Jag vet inte...,

Du vrider servetten lite till..

• - Varför kan du Aldrig svara på mina frågor, älskar du mig?...

Jag ser på dig, önskar ett svar men vet inte vilket jag önskar...

• - Ja... jag tror det... och det är det som skrämmer mig. För jag vet inte vad jag skall ta mig till med det... Jag är så rädd för att du ska lämna mig, oss allihop en dag... och den sorgen skulle jag aldrig klara...,

Gråter du och servetten du vrider om i dina händer brister i din hand...

precis som mitt hjärta

• - Fan ta dig då! Skriker jag utan att kunna hejda mitt raseri, min uppgivenhet, mina tårar, sorgen ekar i himlen, molnen faller och tårar faller, Varför säger ni hela tiden det! att ni älskar mig, att ni finns där för mig för att sedan LÄMNAR mig! Jag orkar inte med att bli lämnad igen, inte hela tiden. Övergiven hundvalp är jag inte, ingen kommer att bära upp mig i sin famn, någonsin, ingen kommer att rädda mig. För en övergiven valp är jag ej... Jag kan inte, orkar inte bli övergiven igen... ingen övergiven hundvalp är jag, ingen kommer ta hem mig med kärlek, kärlek i sitt hjärta, Snälla stanna, varför kan du inte stanna..

• - det... det gör för ont... jag måste gå, hejdå...

Och regnet upphör aldrig efter den dag du lämnande mig