Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




Evanesaw


33 år Female icon


Dagbok

Dagbok - Maj 2008

« Tillbaka till dagböcker

Lördag den 10 Maj 2008

Även om jag skriver detta gör det ingen skillnad. Vi har ju fortfarande kvar reklamen.

Vart jag än vrider och vänder mig får jag stämpeln tjock, mullig, \"så som man inte skall vara\". Reklam, film, musik, omgivningen av alla människor. Över allt, vart som hellst. Jag kan inte rymma ifrån det. Samhället, eller världen är så här. Vi människor har gjort hela världen så utseende fixerad att vi blir sjuka av det. Anorexia, bulemi. Jag har själv försökt att bli en smalare människa. En \"normal\" människa. Men det har aldrig varit jag. Jag föddes, till och med vissa med mig, föddes med ärftlighet att få breda höfter, bredare lår och så vidare. Jag har eller vi har plågats med detta enda sen vi föddes. När jag var liten prövade jag på en mängd olika idrotter som fick en att bli smal fort. Men ingenting hjälpte. Jag trodde att det var någonting fel på mig. Inte med tanke på vad jag tyckte när jag kom upp i puberteten. Herregud, jag hatade mig själv. Jag gick i en klass med gymnaster som var smala som pinnar. Så som dem, så ville jag bli. Så skulle jag bli! Det hade jag bestämmt mig för. Så jag började gymnastik och tyckte väl att det var kul. Men jag blev inte så smal som de är. Jag hade inte kondition och styrka att fortsätta, eller rättare sagt: gymnastik, och sådant där man skall vara smidig var inte min grej. Visst jag har alltid tyckt att det är kul att göra volter och sådant på gympan i grundskolan. Men jag kände hur alla kollade på mig, vad alla tänkte \"hon är så tjock att hon aldrig kommer att klara det. Hon kommer att springa rakt in i plinten som en boll och flyga tillbaka.\" Men det gjorde jag inte. Jag gjorde volter på volter på volter. Jag klarade dem. Gjorde dem snyggt dessutom. Eller fick som högst MVG- på en av mina bästa. Så jag bevisade för alla smala tjejer som kan ha på sig allt det som säjs i butikerna, att man inte behöver vara pinnsmal för att klara av att göra en volt. Det kändes bra. Det känns bra.

\"Hur många är det som känner någon som har eller har haft någon slags ätstörning?\" Mer än hälften av min klass räcker upp handen. Vissa, för att de själva kanske har varit där, eller att de har någon som de känner som har/hade. Vart är världen på väg? Är barnen i Afrika de som vi vill vara? De som inte får någon mat dagligen? De som dör av svält? Är de våran förebild? Det riktars i alla fall åt det hållet. Nästan ingen kvinna kan ungå att vilja vara som alla dessa modeller ser ut som. Så då börjar vi, svälta oss själva, dra ner på fettet, kalorierna, luras på en massa bantningsmetoder som sägs funka såå bra, vi tar fingret trycker ner det i halsen och spyr. Allt detta har nästan alla kvinnor gjort någon gång i deras liv, tills de har insett att de är snygga precis så som de ser ut.

Vi är beroende av all mode, musik och reklam. Allt som säger att vi skall bli smala. \"Who will be the next Top Model?\" Vem har inte hört Tyra Banks säga det? Jag har. En massa gånger. Jag hatar det programmet. Så utseende fixerat. Alla skall vara smala. De som inte är smala åker ut. Du är inne, du är ute, du är inne, du är ute. Jag är ute. Men jag kan inte sluta kolla på det. Jag vet inte varför! Ju mer jag kollar på det, ju mer ångest får jag att jag åt den där godisbiten förut. Och att jag inte åt regelbundet idag, som jag skall göra för att gå ner. Spy? Skall jag göra det? Jo, jag gör det. Men jag inser att det inte är värt det. Plus att det är äckligt. Men ändå kan jag inte undå tanken att göra det.

Nu hörde jag precis en reklam från tv:n som låter där nere. \"Köp bla bla bla (vad det nu var) med färre 30% färre kalorier!\" Toppen! Det måste jag ju köpa nästa gång jag är och handlar! Det är ju bra när det är mindre kalorier. Åh, jag äälskar light produkter! Det är jag. Det är samhället. Samhället är sjukt. Jag är sjuk.





 

2008

maj (1)
januari (3)

2007

december (4)