Ulf Popeno
59 år från Lund
Dagbok
Dagbok - Juni 2007
Torsdag den 28 Juni 2007
2007-06-28Jag stod i mitt kostall idag och grät. Nej, det är inte alltför ofta. Men jag har den egenheten att jag gråter när jag känner någon annans smärta. Jag gråter när jag hör förtvivlan, övergivenhet, smärta. Och Cordelia stakar sig, har svårt att finna orden. Och smärtan känns så påtaglig, som om den brann över radiovågorna. Hennes andhämtning förmedlar det otroliga trauma hon upplevt.
Jag själv var född tjugo år efter Andra Världskrigets slut, men finner likväl de fruktansvärda brott som begicks då, så otroligt upprörande p g a en sak:
Måndag den 25 Juni 2007 2007-06-24Ponera att du står inför ett intrikat val: Antingen kan du få hundra tusen i månaden medans dina vänner får femtio tusen, eller så kan du få tvåhundra tusen. Men, då får dina vänner trehundra tusen. Vilket väljer du?Det som är intressant, är att i stort sett alla som blir tillfrågade väljer hellre hundra tusen istället för tvåhundra tusen. Varför? Vad vi än företar oss, oavsett syfte och mål, så har det nästan alltid en social dimension. Och i denna finns inbakat en evig strävan att på olika sätt öka sin egen sociala rang. Denna strävan är så stark, att vi hellre försätter oss i en sämre materiell situation, i utbyte mot högre social rang. På det sättet är pengar och materiell standard endast verktyg och ett sekundärt mål. Likväl har vi sett dess så enorma betydelse i ett socialt sammanhang, att vi blandat samman tillgången till materiella resurser med vår egen självbild. Vår kommersiella kultur är en produkt utav denna strävan. Sen kan man alltid diskutera problemet med Hönan och ägget, men jag har åsikten att den kommersiella kulturen är en produkt av vår strävan efter socialt självförverkligande genom materialism - inte tvärtom. Den kommersiella kulturen ser människan, registrerar hennes önskan, åtrå och drift. Vår längtan efter en bekymmerslös barndom blir Mamma Scans köttbullar och "hemmagjorda" kanelbullar. Vårt sökande efter ett rikare socialt liv blir Spraydate, phonecafés och klubbliv. Allt blir en kommersiell produkt vi aldrig värjer oss ifrån. På vägen dit förlorar vi förmågan att se varandra, att bekräfta och ge kärlek. Allt blir produkter och ting. Lördag den 23 Juni 2007 2007-06-23Dessa dagar är de dagar då jag inte borde vara här.
99% av alla texter härinne handlar om Me, Myself & I. Och jag börjar bli så trött. Och förbannad. Marken under oss mullrar, miljoner öden sätts på spel, sprängfyllda händer av makt lyfter foldrar och skakar andra händer, lika sprängfyllda. Barbari och slaveri, våld och underhållning smetar ner allt intill oigenkännlighet. Likväl skriver alla om Me, Myself & I. Som aningslösa får, som tror de är kaniner. Kanske är jag uppknullad i hjärnan? Förlåt mig då. |
2008december (1)2007juli (1)juni (3) maj (10) april (11) mars (3) februari (9) januari (4) 2006december (5)november (5) oktober (6) september (1) augusti (9) |