Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

lodjuret/seglare

VIP icon
30 år från Stockholm


Dagbok

Dagbok - Juni 2011

« Tillbaka till dagböcker

Texten är förstås ett sådant där avskyvärt kåseri som redaktionen här på poeter.se nogsamt sett till att inte ha som tillval under texten. Vilket de gör alldeles rätt i. Få saker här i tillvaron är så negativt påverkande på vår ungdom som just kåseriet.

Torsdag den 30 Juni 2011

Något litet om min främlingsfientlighet DB






Jag erkänner, jag är främlingsfientlig. Det skulle aldrig falla mig in att bjuda in chaufförerna på fyrans busslinje i Stockholm till mitt födelsekalas. Inte ens biovaktmästaren som river min biljett nästa gång jag går på bio kommer jag att bjuda ut den fjortonde augusti i år på restaurang med en trerätters middag. Jag vägrar fraternisera med kreti och pleti. Mest kreti, ja och faktiskt även pleti. Däremot äter jag gärna middag med en finsk man jag lärde känna en gång när jag åkte tunnelbana och jag såg tvärsöver gången ett typiskt fyllo. Han började prata med mig och jag hörde hur han bröt kraftigt på finska. Efter en stund då vi slängt käft med varandra fick jag hans telefonnummer och sedan dess har vi flera gånger träffats just i tunnelbanan under hans vanliga fyllor. Att jag själv är nykter ger bara vår vänskap en extra touch. Det litet speciella med denna vänskap är att Pekka, som jag väljer att här kalla honom, aldrig minns att vi träffats förut och beter sig på det viset inte helt olikt en dement människa. Nu skall man inte skoja om hur att vara dement och det gör jag inte heller i egentlig mening eftersom de jag känner som är just dementa inte alls förekommer i denna text och inte i någon annan heller vad jag minns. Nåja, jag påminner honom om någon han säger sig ha träffat en gång på tunnelbanan och jag brukar i slutet av samtalet alltid åter igen få hans telefonnummer som står på ett visitkort han bär på sig i innerfickan på västen. På kortet står först hans namn och därefter hans specialitet på det medicinska området. Jag är inte så insatt i dessa yrkesval så jag begriper rent ut sagt inte vad det står på det där kortet utöver namnet och telefonnumret då, samt att de dagar och tider som man kan nå honom på kansliet. För bara ett par dagar sedan mötte jag ett par som sade sig vara uppväxta i Umeå, trots att de är födda i Norge. Han var tjugosju och hon var femtiosex. Man hörde tydligt den norska accenten och de talade sig varma om att gå på universitet halva livet var det bästa som hänt dem. De hade ägnat sig åt att studera det ena med det tredje utan att egentligen kunna inrikta sig på något särskilt vad det verkade. Varje gång de sedan sökte en tjänst visade det sig att de antingen saknade utbildning för den, att det fattades ett eller annat läsår i psykologi, filosofi eller pedagogik. Eller så var de helt enkelt alldeles för högutbildade. Det där hade gjort att de läste vidare och så gick det av bara farten i åratal helt enkelt. Tills den dag då dessa båda möttes på en föreläsning. De skulle båda föreläsa och detta gjorde dem fullkomligt förtjusta i varandra att de nästan genast gifte sig med varandra. Det tog dem bara femton år att bestämma sig. Jag råkade överhöra dem då vi satt vid olika bord på Strand och åt middag. Jag lutade mig åt sidan och avbröt dem i deras livliga dialog med varandra. De diskuterade huruvida de skulle äta dessert eller inte. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att rekommendera Napoleonbakelsen, emedan jag känner en av kockarna och vet att de gör sina egna bakverk där, precis som på Grand där jag jobbat någon tid i köket. De avbröt sig och såg båda två med lång blick. Till slut frågade kvinnan mig om vilket universitet jag legat vid och när jag svarade ett resolut 'inget', uppstod en iskall tystnad som verkade vara ett par tre dagar minst men som säkert inte sträckte sig längre än en tre minuter sisådär. Jag vinkade att jag ville betala och hoppade själv över att äta något mera. Det är det jag menar med främlingar. Man kan inte lita på deras mer socialt utvecklade talanger, så det är lika bra att låta dem vara ett släkte för sig.





Rrrrring. En lur lyfts av. -Ja? -Jag heter bla bla bla och ringer ifrån bla bla bla, är lägenhetsinnehavaren tillgänglig? -Jag är inte hemma. -Jaså, ja då ringer jag väl en annan dag då.

Torsdag den 30 Juni 2011

Ta mig hårt viskade hon i hans öra (DB)




T

A

M

I

G

H

Å

R

T

V

I

S

K

A

D

E

H

O

N

I

H

A

N

S

Ö

R

A





Jag har valt bort att ta ketchup till jordgubbarna. Jag tar gärna ketchup till spaghettin istället eftersom jag är överkänslig mot just jordgubbar. 'For ladies only' eller 'Born to be wild' med Steppenwolf föredrar jag att lyssna på då jag inte äter sill

Söndag den 26 Juni 2011

Fullkomligt skrattretande... (DB)






...uppfattar jag det som när folk som 'gått på universitet' upplever sig som 'förmer' än en person som exempelvis suttit i kassan på ett snabbköp i tio år, jobbat som asfaltsläggare, städare eller något annat mera handgripligt arbete.

Jag har kommit på mig själv med att tycka synd om sådana människor.

Folk som beter sig barnsligt åt behöver för dens skull inte vara omogna.

Men just en sådan sak, som att se sig som ingå i en sorts klubb för att man gått på en speciell skola eller växt upp i en speciell miljö, det måste ju bara kunna anses som just omoget.

Jag är inte frimurare eller med i någon annan hemlig förening av något slag, kanske skulle jag kunna bli mer intressant om jag lät fettsuga mig eller få näsan att se mera 'grekisk' ut?

'Problemet' är väl bara att jag inte kan tänka mig att göra något särskilt för att bli mera märkvärdig eller ens känd, för att bli accepterad av någon sorts folk.





Söndag den 26 Juni 2011

Porn to be wild (DB)






P

O

R

N

T

O

B

E

W

I

L

D





Något litet om hur att få ordning på sitt liv alltifrån grundskolan och in i äktenskapet, en förslagsvisografi över livet. En ännu oskriven novellett

Lördag den 25 Juni 2011

Än en gång beer jag om din uppmärksamhet DB







Ä

N

E

N

G

Å

N

G

B

E

E

R

J

A

G

O

M

D

I

N

U

P

P

M

Ä

R

K

S

A

M

H

E

T





Lördag den 25 Juni 2011

The house of the rising son, DB, ännu oskriven novellett







T

H

E

H

O

U

S

E

O

F

T

H

E

R

I

S

I

N

G

S

O

N





'Spritens baksida' av mare, inspirerade till kommentaren/ricken

Fredag den 24 Juni 2011

Kritik på en text (647) Smått spirituellt (DB)






En initiativrik betraktelse, min kära
sådant tänk bör vi beakta, förära
någon sorts känslosam ödmjukhet
inte bara famla i mörker ovaket
komma ihåg att inmundiga, förtära





Jag behövde en text som kunde jämföras med någon kortare skröna och så klämde jag till med en titel och kom på att använda titelns alla bokstäver som begynnelse till varje nytt stycke. Jag ville hålla dock styckena rätt kort, å så blev de.

Torsdag den 23 Juni 2011

Jag hade en gång en ko (DB)



J ag hade en gång en ko. Den skulle jag gå till marknaden med sade min man. Jag sade först till honom att jag visst hade en del bestyr hemmavid, men tror ni han lyssnade på det?

A tt det var lång väg till marknaden gjorde alls ingenting för efter bara ett par hundra meter kom det för mig att äntra det ståtliga djuret och rida det som man annars rider en get.

G eten, eller rättare sagt kon, verkade något konfunderad över denna extra belastning och kastade av mig redan vid Perssons grind, vilken tursamt nog var öppen så jag hamnade i gruset innanför staketet, på själva uppfarten.

H ade grinden varit stängd hade jag kunnat fara på huvudet rakt in i densamma och skakat om lilla huvudet. Men jag hade som sagt tur och det enda som hände sedan var att jag blev slickat till liv igen av grannens hund som bara ville mig väl eller kanske sökte sig en ny vän.

A tt jag inte gav upp min tanke på att rida mig väg till marknaden, det må ni förstå. Vi som bor och är uppfödda på landet är alls inte tappade bakom en vagn. Jag skulle allt rida mig väg till marknaden om det så också var det sista jag gjorde.

D en andra gången jag blev avkastad från kreaturet hade jag ridit halvvägs åtminstone och hamnade i en hästhage, mitt i en sådan där liten hög med skit som en av hästarna i hagen lämnat efter sig som ett visitkort för mig att inspektera.

E n av fördelarna med att kastas av en ko och hamna i en hästhage med ena sidan ibland en massa kluttar med hästskit är att man inte alldeles genast blir omhuldad av nyfikna hästar. Man kan säga att de nöjde sig med att sköta sitt och bara kasta ett eller annat getöga åt mitt håll där jag låg och försökte sätta mig upp.

E n stund senare hade jag torkat av mig det värsta med saftigt gräs som jag ryckt upp tovor av och använt som handduk. Kon stod lugnt kvar på vägen och väntade på att nästa äventyr skulle ta vid. Kanske var den nyfiken och kanske inte. Egentligen var den mest upptagen med att beta av det saftigt gröna gräset som stack ut under staketet till hästhagen.

N är jag kravlat mig upp och begivit mig fram till staketet fick jag en skön stöt genom kroppen, den var inte precis dödande utan fick mig bara på ett sådant humör att jag resten av ridturen kunde rätt förmedla min övertygelse till kon om att avkastning inte skulle bli dagens ständiga tema.

G rensle som jag satt med stövlarna på var sida om kokroppen kunde jag känna efter hand en sorts sjuka som kom av de skumpande rörelserna, men varje gång kon stannade som för att ta sig en titt på orienteringspunkterna i naturen så gick känslan strax över. Jag lät djuret beta då och då samt släppa ut en smula träck i så att säga andra änden av produktionsapparaten.

Å t var mest vad detta kreatur gjorde medan jag då och då mumsade på ett medhavt stycke rökt korv samt sköljde ned densamma med litet mjölk som jag hämtade från geten under mig genom att flinkt kliva av självmant och känna mig för i de nedre regionerna.

N är jag så till slut kom fram till marknaden gick jag genast åstad att sälja min ko, men till en början var ingen alls intresserad för den såg inte mycket ut för världen bland alla de andra korna.

G e mig till tåls skulle jag väl ha kunnat om det inte vore för en karl som såg slug ut och hade de allra mest borstiga mustascher. Han hade att berätta en historia för varje djur han hade till salu och tack vare det fick jag strax därpå en idé. Jag låtsades alls inte bry mig om att marknaden var full av djur till salu utan red bara omkring på mitt djur som en kunglighet skulle ha kunnat rida sin ståtliga häst.

E n efter annan kom fram och frågade mig försiktigt vad jag skulle ha för kon. Jag skrattade dem bara i ansiktet och sade att inte var kon till salu inte. Den hade så många fördelar att jag alls inte kunde tänka mig att göra mig av med den. Detta spred sig en smula genom församlingen medan jag berättade om allt jag hade kon att göra och vad den kunde göra för gubben min och mig på vår gård. Ett sådant djur kunde man inte gärna skiljas från för pengar. Då jag slutligen kom hem var det sena kvällen samt var kon bytt mot trenne präktiga hästar, två getter, en förspänd vagn och två fina oxar.

N är helst maken vill ha något djur sålt på marknaden är det jag som får fara dit och göra mitt allra mesta för att inte alls verka intresserad av att sälja. Jag dukar där upp mina mest underbara lögner och får så många lyssnare att jag knappt kommer hem alls samma afton. Alltid kommer jag därifrån med mycket mera än jag någonsin kommit dit med och folk nästan skänker bort vad de först kom dit med för att sälja så dyrt de bara kunde.

K on hamnade först hos en storbonde som dock märkligt nog fann att hon inte var stort mer bevänd än andra kor han sett och så sålde han den billigt till en annan bonde som sålde den vidare till ett än billigare pris. Varpå en kvinna som kommit till marknaden med den flera månader senare, nästan gav bort den till mig för en halt get som nästan var för gammal för att duga något till.

O ch så slutar historien här för nu känner jag att det är alldeles nog med att hitta på mera av de mest vidunderliga historier som marknadsfolket någonsin fått sig till livs. De där historierna vandrar runt i bygderna och ju längre bort de kommer desto vildare blir de och än mera fantastiska. Nu kan det alltså vara alldeles nog med det.





Torsdag den 23 Juni 2011

Något litet om olika slags fåglar DB



På puben kommer två nästan kompisar i samspråk över varsin bloody Mary. Då utflipprade sig samtalet enligt följande slingrande stig.

- Är du sambo?
- Jag är inbo.
- Inbo?
- Inneboende.
- Men var inte ni sambo förut?
- Jo, men innan dess var vi särbo.
- Har du varit något mera?
- Jovars, jag har varit tvärbo.
- Vad sjutton är det?
- Det är när man är sambo, men det hela tiden uppstår hack i skivan så att det som kunde ha varit jämnbo istället blir tvärbo så man börjar önska sig vara särbo.
- Det låter krångligt det där.
- Jo men det finns fler varianter.
- Jaså, vilka är det då?
- Kan du inte gissa?
- Mja, det skulle väl vara jämtbo, då.
- Va? Vad är det?
- Det är när man växer upp, då man bor i familjen med sin riktiga mamma och pappa.
- Ja, det är så man vill bo.
- Ja, tills man börjar bråka med varandra. Då önskar man ibland att man kunde vara skiljbo.
- Men även skiljbo kan vara dumbo.
- Nä, där tar du allt fel.
- Jaså, hur då då?
- Dumbo är att bo i ett dåligt förhållande, veta om det och ändå välja att stanna.
- Jaha du. Men om man bor i ett halvtaskigt förhållande då?
- Då är du ljumbo.
- Du, jag tror jag tar ett glas rom och cola, det här hotar att gå över min horisont.





Texten skrev vid bordet uppdukat till fika i goda vänners lag, en sommarkväll i juli, i Gotland, ett stenkast från havet då solen höll på att gå ner i havet och fräsande ta med sig himlens alla gudar för att säga godnatt. Året? Det var nog, låt mig få tän

Torsdag den 23 Juni 2011

DB2 062 Livet är fyrkantigt... (text i oefterfrågad repris) DB

DB2 062 Livet är fyrkantigt...


Livet kan du få skåda
inuti en fyrkantslåda
hittas kan väl där
saker som står en när

livet överallt omkring
betyder ingenting
det är ju i en låda
vi skall leva båda

och lådan har fönster
med regn på bildas mönster
där kan en titta ut
kika på allt till livets slut

livet kan du få skåda
inuti en fyrkantslåda
hittas kan väl där
vad en håller kär





'Trött på ytlighet..', av mare, inspirerade till kommentaren

Onsdag den 22 Juni 2011

Kritik på en text (646) Förfärande insikter (dagboken)




Det sägs att det som skiljer oss från djuren, är en tunn fernissa vi plägar att kalla yta, finess, civilisation, charm e.t.c.

Det är när man skrapar på denna yta som (vild)djuret visar upp sitt verkliga 'jag'.

Att det UNDER ytan skulle dölja sig intelligens, empati med mera, är en ny idé för vet-ens-kap-ens, fil-o-so-fins och pyskologins anhängare.

Intelligens är för övrigt något som förbryllar forskarna ju mer de forskar i detta emedan värdet av en sådan intelligens har förändrats genom de århundraden som gått sedan ordet hittades i en kruka med äppelmos av ett sedan länge utdött folk.

Den som är trött på yta bör avstå från att äta glaserade tårtor, ro en eka vilket flyter på ytspänningen samt ta första exet av tidningen i tidningsstället.

Ta den som ligger fyra eller femma istället, den är fri från andras handytor.

Om du går på bröllop och säger dig vara trött på yta får du vackert vänta på att ta av tårtan tills alla andra inbjudna redan varit där och bara lämnat smulorna kvar.

En förståsigpåare har trumpetat ut att livet blir vad man själv gör det till.

Förståsigpåaren hann före mig och det har jag alltsedan dess haft som svårt att smälta.





Onsdag den 22 Juni 2011

En gåta EFDH 1476 Dagbok






Fråga
Vad har detektiven gemensamt med musslan?



Svar
(kommer senare)
Repliker som ’därav kan man sluta sig’





texten 'avvägning' av stenhur, inspirerte till min kommentar

Lördag den 18 Juni 2011

Kritik på en text (645) Centraliserat organ (en foting) (dagboken)





Texten verkar antyda
sig omskrivande den
muskel sittandes något

till vänster i
människors bröst, strax
innanför revbenen, även

hos sådana som
antytts vara synnerligen
hjärtlösa till sinnes.





Torsdag den 16 Juni 2011

Flykten (dagbok)




Ett skärande ljud uppstod när Hans försökte häva planets obalans. Höger vinge tippade alltmera neråt och farten ökade samtidigt som han skrek rakt ut då han förstod att kraschen var oundviklig. Han vaknade våt av svett. Mardrömmen var över för den här gången men värmen och luftfuktigheten gjorde luften i rummet näst intill outhärdlig.





Torsdag den 16 Juni 2011

Muren (dagbok)





Murare bygger
väder och vind river ner
muraren jobbar

på med tålamod
krig söndrar hela städer
murare ger ej upp






'Var fan fick jag det ifrån...' av herr hilén, inspirerade till kommentaren

Onsdag den 15 Juni 2011

Kritik på en text (643) Utan makt ingen vanmakt (dagbok)






Frans Kafka har sökt lyfta fram den lilla människans fåfänga kamp mot ett samhälles behov av kaosbefrämjande underströmmar som skall underminera samhället eller åtminstone verka göra det.

En kraft behöver en motkraft, precis som motkraften behöver fajten för sin existens skull.
En gerillas mål är inte att vinna den slutgiltiga striden, utan att ha strider att utkämpa.

Likadant är det för samhällets ordningsmakt.
Utan brott finns det ju ingen användning för en ordningsmakt.
Tänk vilken olycka för tandläkarna om det inte fanns människor med taskig munhygien.
För en läkarkår utan patienter.





Onsdag den 15 Juni 2011

Öh? (dagbok)






man kan aldrig vara nog otydlig i sina strävanden efter att göra sig förstådd, som politikern nog sade i den där intervjun jag osäkert minns något exakt av...





Söndag den 12 Juni 2011

Förklarade ord - Stadsgip (dagbok)






Stadsgip
-
Halvleende
(utvecklas i huvudsak i stadsmiljö och adresseras till varelser som verkar utgöra ett mer löjligt klientel samt bör inte förväxlas med flört eller försök till invit)





Söndag den 12 Juni 2011

Förklarade ord - Grustag (dagbok)






Grustag
-
Lämna sin signatur till verket i form av en näve sand





anakreons text 'Limerick om vådan av att glömma medicinen hemma', inspirerte te kommentaren

Lördag den 11 Juni 2011

Kritik på en text (641) dagbok





Kanske uppstod kärlekskval
efter ett besök i Taj Mahal
'i Indien', som sjunger Povel Ramel
till gitarrens milda skrammel
i radions berömda skvalkanal





Ännu ett försök att skriva rent ut sagt skitdålig poesi

Lördag den 11 Juni 2011

Något litet om att ta livet av en geting







Där sitter du ute på landet upp logen
saknandes getingen uppå krogen
polarna har åkt till andra länder
trots att samma sol skiner på dina händer

tiden är vad du tar död på
istället för getingarna små
i halmen ligger du till dig utan någon bärs
inte ens syns där till en enda ters

längtan är stor och svår
efter en eller annan gjuten tår
samt grabbar och tjejsare i var vrå
dagen känns lång och även grå

ändå talar man om semester på lann
under året på jobbet som sakta försvann
om du blott haft sällskap hett
men det enda våta du känner av är svett





I teveprogrammet 'Herr och Fru' i teve ikväll, yttrades detta av en kändis, en kvinna jag inte minns namnet på, de presenteras som 'Sandra och Mattias'.

Torsdag den 9 Juni 2011

Veckans kändiscitat - aforism (dagbok)






Långt borta från
all ära och redlöshet





Torsdag den 9 Juni 2011

Förklarade ord - Bubbelvatten (dagbok)







Bubbelvatten
-
Att kunna blåsa såpbubblor
av och med





Torsdag den 9 Juni 2011

Aforism 998 (dagbok)






Det är fullt normalt
att vara helt knäpp





'Kära dagbok!' av systra, inspirerade till kommentaren

Måndag den 6 Juni 2011

Kritik på en text (638) dagboken






Ibland
läser man
en text som
går rakt in i en

tar
till vänster
vid hjärtat och
cyklar vidare upp

genom
halsen tills
den tar vägen

ut
genom ett
av alla de där öronen





jag är inte nöjd med texten, jag får inte till den som jag vill ha den. I morse hade jag det preciserat för mig, men det gled bort sedan och nu hittar jag inte rätt formulering igen. Kanske kommer jag på det igen, en annan dag.

Måndag den 6 Juni 2011

Något litet om pessimism, en paradox (dagboken)






Jag har inga vänner.

Jag vill inte träffa främlingar
för jag känner dem inte.

Jag skulle vilja ha vänner.







Brasklapp däremot, måste du slå i någon ordbok eller lexikon för att gebripa dig på, om du inte redan tror dig om att ha missuppfattat betydelsen av ordet ifråga.

Måndag den 6 Juni 2011

Förklarade ord - Brasklapp (dagboken)





Brasklapp (Bras-klapp)
-
Är förstås, den av kärlek omfattande dig, lilla varma 'klapp' du får om du sticker in handen i en brasa av något slag.





Måndag den 6 Juni 2011

korrekturläsning


Mycket har jag utlämnat, eller rättare sagt, det står att läsa mellan raderna och du kommer förstå att hitta det just där. För du kommer då att tänka 'där utelämnades det och det' men eftersom du istället tänker det, så fanns det för dig att inse.



Något litet om kärlek 999



Om du bor med andra eller annan så brukar det uppstå förväntningar och besvikelser som följd på dessa förväntningar.

Men istället för att gå omkring och bygga upp en massa förväntningar som andra sedan skall infria åt en... ...för det går åt mye engagemang till det... så kan man göra något annat istället.

Man kan sitta ned och komma överens om att sluta tjata och gnata.
Man kan ersätta förväntningarna med hjälpsamhet och omsorg istället.
Du skall veta att om jag ser att du inte har släckt efter dig, lampan, ljuset, teven, stereon... så kommer jag att göra det om du har glömt att göra det.

Jag kommer inte att påminna dig om det, inte skuldbelägga dig för det, jag kommer att lita på att du gör samma sak för mig.
För att det behöver göras och för att det är en akt av kärlek att bry sig och bry sig om.

Den som inte kan eller har korrekt kunskap kan få lära sig hur man gör.
Istället för att tjata om att sätta tillbaka locket på hans tandkrämstub kan du välja att göra det själv om du har behov av att det sitter på, annars kan du låta tuben vara.

Huset brinner inte ner för att en tub inte är åtgärdad.

Vill du ha den rätta mixen av disciplin och kärlek, lär andar samma recept på hur att hålla efter, efter varandra.
Man har valet att göra eller att låta andra göra.

Men för att viktiga saker för ordnings skull skall fungera så kan man vara mera självständig och låta andra vara det och göra saker på ’sitt sätt’ och ’i sin takt’.
Du är bra på det du är bra på och de andra är bra på sina saker.
Ta ansvar för det du är bra på.
Erbjud din hjälp och be andra om hjälp när så behövs.

Stöd andra i att komma ihåg saker, men tjata inte.
Säg saker med normal och vänlig röst.
Att höja rösten gör bara andra oroliga och fyller dem med känslor av skuld samt av lust att undvika dig.

Berätta för andra att så här fylls huset med kärlek, trygghet och goda förhoppningar.
Istället för att göra huset till en krigszon.

Så här gör man när man diskar, lagar mat osv.
Om du lär dig av andra och lär ut till andra så slipper ni tappa ansiktet då ni inte kan hur man gör.
Istället för att slå split mellan dig och andra, så känslor av hopp, tillit och kärlek.

’Jag finns här för dig, jag är din skyddsängel och jag litar på att du finns här för mig, jag litar på att du bara vill mig väl’.

Så skapar du med andra en miljö att leva i, att trivas i och att skapa mera trivsel i.
Man behöver inte alltid skydda andra från ’lätta faror’, man kan låta andra göra sina egna erfarenheter då maten kokar över eller av att ramla och slå sig litet grand och inte genast rusa fram och trösta.

På det viset får exempelvis barn en chans att bli mer självständiga.
Det är bara verkliga faror eller av bekvämlighet man behöver rädda en situation.
Istället för att pressa in massor av göranden under en given tidsram, då man skall göra annat som är förutbestämt, kan man göra bara det där förutbestämda, så slipper du stress.

Om du struktuerar dagen så passar du på att göra det där extra, bara om det finns tid och känslomässigt utrymme till det.
Se till att inte skapa tidsfällor där du stressar helt i onödan, ingen mår bra av onödig stress.

Om du är sådan att du blir kreativ av stress så får du ta hand om det själv, klistra inte på andra dina förväntningar om att de skall vara som du är, fungera som du gör, tycka och tänka som du gör, bara för att du gör det.

När man lär ut något till andra måste det finnas ett visst utrymme till självständigt tänkande och agerande.
Så hjälper du andra att vara egna individer.
Om du gör och säger saker av kärlek, för att du bryr dig om.
Då kan du inte samtidigt höja rösten och säga ’du vet väl vad jag har sagt om det där’.

Rösten skall vara neutral om du vill få folk att lyssna.
Färgar du rösten av förväntningar, besvikelse, irritation eller aggression så skapar du skuldkänslor och irritation hos andra.
Det du ger får du i retur.
Skapa en trivsam miljö mellan dig och andra så får du respekt och gillande i retur.

Att leva med någon som inte respekterar en är inte bra.
Man kan göra sig förtjänt av kärlek, vänskap, respekt.
Det går inte att tjata sig till eller muta sig till, försöka köpa det.
Om du känner att du lever i ett ojämlikt och ojuste förhållande, tänk på hur du är, tänker och agerar själv.
Gör du dig förtjänt av kärlek, vänskap och respekt?

Om du gör det och ändå får ’skit tillbaka’ så lever du i fel slags relation och behöver justera det.
Hur du väljer att gå till väga är förstås din sak att ta ansvar för.
Du kan inte lägga det ansvaret på någon annans axlar.

För att få respekt måste du själv visa en annan detsamma.
Eller välja att gå din väg för andra att möta på samma villkor.
Man kan förstås ge andra en chans genom att berätta saker som

’När du säger saker på det där viset så sårar det den du talar till’

’När du lovar något och inte håller dina löften, då visar du inte respekt’

’Den som vill ha tillit och kärlek måste själv förstå att visa andra det’

Med mera i samma stil.

Lägg aldrig skulden för något på andra om ansvaret är ditt eget.
Allt du gör är under eget ansvar.
Du tar på dig uppgifter med eget ansvar.

Du gör saker för din egen skull, även om du tror att du gör det för andra.
Så fort du tänker sånt som 'det här skall jag göra för någon, då blir någon glad' då är det för att du vill känna dig tillfreds med att kunna glädja någon och då är det också för din skull i slutänden.

Om den du gör det för ändå inte blir 'tillfredställande glad' så ligger skulden hos dig själv, det är dina förväntningar och de möjliga besvikelserna är också dina egna och ingen annans.

Om du tar till vana att se på saker som att det du gör, tycker och tänker är ditt eget ansvar.
Så ger du dig själv chansen att inse hur ofruktbart det är att försöka lägga ansvaret för dina förväntningar på andra.






Som envar intelligent läsare kan se så har jag här valt att använda mig av titelns bokstäver då jag skrivit texten. Så att dessa står för begynnelsebokstaven i varje styckes början. Jag har lagt in några småfel i texten för att en uppmärksam läsare skall

Lördag den 4 Juni 2011

Passageraren (finn fem fel, i texten) dagbok




P ersonen ifråga satt i tågets tredje vagn. Den första var själva loket och sedan var där postvagnen. Den tredje vagnens säte med det nummer som stod angivet på biljetten var upptaget av en såväl äldre som blind människa. Hur skulle hon lösa den här knuten? Tja, man kan ju inte utgå ifrån att handikappade är mindre vetande än vanliga dödliga. Efter några minuters dividerande och ett kastat getöga på damens biljett gick vår hjälta med på att byta plats med damen ifråga.

E fter cirka en timmas resa blev det ett stopp, i tågtrafiken, som varade i fyrtiofem minuter varför den unga damen bestämde sig för att besöka kiosken för att inhandla något att knapra på. Det fick bli en jiffypåse full med jiffybågar som smakade ost och paprika. När hon skulle betala den unga flickan i kassan och drog upp sin lilla men späckade portmonnä ur den chica lilla handväskan, ryckte tåget till så att en tatuerad man med brottarfysionomi tappade sitt kaffe och råkade hälla innehållet över en bredhöftad kvinnas lika breda byst. Att den utsatta kvinnan ifråga slapp brännskador berodde helt och hållet på att kiosken serverade pissljummet kaffe trots att tåget just lämnat ändhållplatsen.

S krek hon inte väl högt, trots att kaffet alltså inte var skållhett? Kan ha berott på överaskelsen eller att brottaren till man sökte under ivriga ursäkter torka kvinnans barm så att vätskan spred ut sig över hela den vackra dräkten. Han förvärrade bara tillståndet skulle man kunna säga. Kvinnan ifråga försökte desperat få honom att avstå från sin verksamhet genoma att ta några höga C, vilket avslöjade en avlagd karriär som operasångerska från Lugano.

S enare och tillbaka i vagnen, efter alla de där strapatserna, satte sig Berit ned på sin plats igen. Hon hade inte köpt någon dryck i kiosken emedan hon klokt nog införskaffat viss nödproviant på annan ort före själva resan tillbaka hem. Hon trevade en smula i en stor strandkasse av någon sorts naturmaterial och kom upp med en läsk. Vad hon ännu inte var medveten om var det att kassen råkat skakas en hel del under transporten till tåget och fortfarande befann sig i viss extas efter detta färdsätt. Då hon öppnade burken med ett ryck i ringen sprutade följaktligen innehållet ut i en kaskad och hamnade på damen framför henne, på andra sidan det bekväma bord som fanns mellan henne och damen. Dessvärre var det samma dam som i kioskdelen av tåget nyligen fått spillt kaffe över sig. Damen tog ännu några höga toner och blev röd som en tomat i ansiktet. Samma sorts färgnyans tonade upp även på Berits kinder.

A ndra passagerare skyndade till för att ge första hjälpen och efter en del missförstånd och stridigheter kunde damen få hjälp med sin resväska och byta om inne på en skithusstinkande toalett som inte verkade ha tömts sedan andra världskrigets utbrott med tanke på den frånvarande doften av rosor. När den före detta operadivan, från Lugano, kom ut igen hade allt återgått till ett förtvivlat lugn. Berit höll på med en stickning och mumsade samtidigt på sina ostbågar. Damen stirrade på henne och såg precis ut som om hon tänkte säga något. Men vad hon än hade på hjärtat var hennes engelska så undermålig att hon säkert ändå inte skulle ha kunnat gjort sig förstådd annat än på röstens lätta darrning.

R edan efter sex timmar kom så tåget fram till sin slutdestination varpå i stort sett alla genast reste på sig för att plocka ihop sina saker och trots olika positioner i vagnen ändå försökte sig på konststycket att tränga sig så att de kunde komma förbi andra människor som de borde ha haft vett att låta stiga av först. Några erfarna resenärer satt dock kvar på sina platser och väntade tålmodigt på sin tur. De befann sig ju faktiskt vid resans slut och kunde lika gärna vänta tills vagnen tömts på folk. Både Berit och damen mitt emot krockade något då Berit skulle försöka hjälpa damen med hennes resväska. Berit hade väntat sig en normaltung vätska och togs med fullständig överraskning då densamma verkade innehålla en mindre stensamling. Kanske rött tegel till sommarstugan? Berits grepp om väskan slant en smula och mottagaren fick följaktligen hela kyrktaket på sina små fossingar. Åter igen hördes några prov på opera, fast i viss disharmoni och skulle förmodligen inte ha imponerat stort på varken dirigenten eller ens den mest tondöva medlemmen av publiken. Berit gjorde vad hon kunde för att be om ursäkt. Viftade under 'samtalet' en smula gestikulerande med händerna och gav brottaren en smula potatisnäsa som om det utspelat sig en mindre batalj i vagnen. Berit, ja kanske alla som var där, skulle förmodligen aldrig kunna lägga resans små händelser helt bakom sig utan minst ett tjugotal sessioner hos någon expert på mentalhygien.





Torsdag den 2 Juni 2011

Något litet om havererad kärlek (dagbok)






Placera inte alla dina aktier
i en annan människa

det kan bli dyrt
då börsen kraschar

å andra sidan kan en sådan
börs hämta sig med tiden

om blott krafter och klutar
sätts till för att rädda den







På liknande sätt borde krig kunna uttalas fred. Sax* är även en förkortning för saxofon, ett instrument som används med kirurgisk precision då det brukas av såväl experter som glada amatörer

Onsdag den 1 Juni 2011

I jämförbar kärlek till tingen (dagbok)



Intet förhållande är för litet att kritisera


Vad som liknar en nagelsax
kallas ofta för tång

medan det vilket väl liknar mest nageltången
vi kallar oupphörligen för sax





Onsdag den 1 Juni 2011

Förväntningarnas afton är ännu icke förbi, den dröjer kvar likt ett spöke (dagbok)





Där jag väntade mig en bjässe
fann ögonen istället en dvärg

där jag väntade mig en tavla
stod istället en burk med färg





 

2016

november (1)
oktober (1)
september (1)
mars (2)

2015

september (1)
augusti (1)
februari (2)
januari (2)

2014

mars (2)
februari (1)
januari (1)

2013

januari (2)

2012

december (1)
september (1)
augusti (1)
maj (2)
april (1)
mars (3)
januari (1)

2011

december (1)
november (1)
oktober (1)
september (1)
augusti (22)
juli (9)
juni (32)
maj (22)
april (21)
mars (5)
februari (13)
januari (1)

2010

december (6)
november (6)
oktober (7)
september (16)
augusti (10)
juli (3)
maj (1)
april (5)
mars (1)
januari (2)

2009

november (3)
september (1)
augusti (2)
juni (2)
april (1)
januari (1)

2008

december (2)
november (3)
oktober (3)
september (2)
augusti (10)
juli (2)
juni (3)
maj (1)
april (2)
mars (8)
februari (39)
januari (26)

2007

december (1)
november (3)
oktober (9)
september (10)
augusti (1)
juli (8)
juni (5)
maj (10)
april (17)
mars (17)
januari (4)

2006

november (16)
oktober (95)