Det finns främlingar som får varandra att växa
Att de inte setts på riktigt
gör inte deras uppmuntran
deras ord till nåt som skulle kunna
räknas som mindre viktigt
Kanske tvärtom eftersom förmågan att känna in
genom en korrespondens
blir ett närmare möte i all sin motsägelse
och med mera känsla av win win
Kanske för att man delar det estetiska
det poetiska, det mera frenetiska i sin kreativitet
som andra runtomkring kanske saknar
eller rent retar sig på
Och då blir det så ensamt i sällskapet ...ibland