Jag var på Kulturhuset och såg John Irving prata med om sitt skrivande och of course om sin nya bok för några veckor sedan. Det var ganska häftigt, jag gillar verkligen honom, så det var kul att höra hur han tänker på sig själv som författare och hans relation till de olika böckerna.

 En sak som han sa och som jag har funderat mycket över, var att han alltid har sista meningen klar i huvudet när han börjar processa en ny bok. Sedan växer intrigerna och karaktärerna fram ur det, i hans fall även ett förtäckt budskap eller åsikt som han vill förmedla. Han berättade att han skriver om början flera gånger, byter tempus, skiftar jaget till han/hon etc.

I alla fall, det där med sista meningen. Jag har den aldrig klar när jag skriver. Inte en chans, den får växa fram. Och jag ändrar slutet hela tiden. Däremot början, den första meningen hoppar alltid fram först och pockar på. Skriv ner mig, säger den (vilket jag oftast inte har tid med, utan får gå runt med den surrande i huvudet tillls jag tror att den redan finns skriven någonstans). Undrar hur det är för er andra?