Jag skriver tidvis bitskt och sarkastiskt, då jag upplever mig kunna se lögner och kulisser ibland och har då svårt att låta bli en påtalan. Aldrig direkt på person, men mot själva företeelsen.

De gånger jag läst Redaktionens val, har det ofta varit i mina ögon väldigt dåliga alster som haft ett smått trivialt tankesnöre och ibland även en pinsam form. Jag vill inte hävda att jag är bättre, men även mina favoritförfattare och poeter är väldigt sällan valda, med några få undantag. Men det har fått mig att vända mina värdepoler och se Redaktionens val som ett kvitto på dålig kvalitet och platt budskap. Det har skapat en liten allergi hos mig, samtidigt som det också har polariserat det poetiska utbudet på sajten. Jag kan uppleva att en del poeter har lämnat en frisk och egen stil för att istället gå in i Mainstreampoesin där metaforerna nästan är förvalda undermenyer och uttrycket en Shakespeare-pjäs. Allt går igen och ramen är liten, men sylvass.

Allt det där är på ett sätt ok för mig. Att inte bli vald är på så sätt att inte beröras, att inte involveras.  Men, när jag själv kommer in i bland valen, måste jag tänka om och ifrågasätta vart jag är på väg i mitt skrivande.