Erik L

47 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - Juli 2010

« Tillbaka till dagböcker

Torsdag den 1 Juli 2010

Loggbok - farfars jordfästning

Det var i en av de många kalla vinterdagarna som du somnade in. Fick frid och vila. Du fick leva 102 år och fick uppleva både det första och det andra världskriget.

Du föddes i en tid av kvarnar, häst och vagn, aga i skolan, syskonens och faderns död i tbc. Du fick dö i en tid av internet, snabel @, stress och högt tempo och allt som skiljde sig från dig och din tid.
Du var markens man och rosors vän. Jag skall alltid minnas dig för den vackra trädgården. Fontänen. Rosorna. Alla odlingar och hallonbuskarna.

Jag fick aldrig tid att ta farväl. Eller också var det vad jag gjorde de sista åren jag besökte dig. Men jag var där och såg dig som död. Så vit, så ihopsjunken, så lite du. Du som var så kraftufull, så full av arbete. Den jag såg var ändå inte du men ändå du. Du, den enda som jag nånsin fick och nånsin får kalla min farfar.

Det var i mitten av maj. Vi reste ner till Gotland för att jordfästa dig, farfar.
Jag hade skrivit en dikt till dig. Jag hade läst den för min syster. Hon hade skickat den vidare till mamma och pappa, som tyckte mycket om dikten.

Det var en väldigt vacker dag. Efter en lång vinter anades äntligen värme och ljusare tider. Vi var på plats vid kyrkogården i Väskinde i god tid innan jordfästningen skulle ske. Jag gick runt kyrkogården och memorerade din dikt.

Min far sänkte din urna i jorden. Det var som allt var sagt. Min far frågade om jag ville läsa min vers. Trots att jag memorerat och kunde versen utantill och visste att de som var nära skulle uppskatta mina minnesord var mitt svar att jag inte mindes dikten utantill. Varför vet jag inte.
Jag är så ledsen farfar. Men vad var dessa ord och kunde de någonsin sammanfatta ditt fantastiska liv?
Snart åker jag till Gotland igen och jag ska besöka din grav och jag ska läsa dikten, bara för dig farfar. För den dikten vara bara menad för dig och ingen annan.

Jag ville skriva några ord
om apelblom och rosors tid.
För dig som lämnat denna jord
och somnat in i tidens frid.

Vi samlas nu och tar adjö
till markens man och rosors vän.
Och den du var, det sådde frö
av ljus och allt som blommar än.

2013

augusti (1)
juli (2)

2011

maj (1)

2010

juli (1)
mars (1)

2009

december (2)
november (4)
oktober (3)
augusti (4)
juli (2)
mars (1)

2008

november (1)
juli (3)
juni (2)
april (1)

2007

december (4)
oktober (4)
september (3)
augusti (1)