Jag tänker på vad mycket jag städade när barnen var små,
städade nästan ut lyckan ur huset och livet vårt ibland,
fast jag ansåg mig som bohem... rätt märkligt!
Mina värderingar var då som nu att det finns viktigare
saker att ägna sig åt, för städning blir man aldrig klar med,
bättre då att lära sig leva med den halvgjord. Men icke!
Klarade nog inte av kaoset utanför mig när jag kände mig
uppfylld av det på insidan.

Jag satt och skrev en del när barnen var små och när min
äldsta dotter var 7 eller 8 år skrev hon en dikt som var
så bra och talande. Jag har sparat den, hittade den nyss
i en låda. Hon skriver poesi än idag, finns här på poeter
som Sige, så detta var hennes söta debutdikt.
Här kommer den:

SKURMOPPEN

Skurmoppen hänger och flänger
blänger och slänger och dansar
sin dans med sin svans, den
skurar med skum och bubbelgum
städar rum och stänker skum