Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Dagbok

Dagbok - Juli 2020

« Tillbaka till dagböcker



Juli sand i timglaset ...sanden rinner inte ut .. utan upp..

Onsdag den 22 Juli 2020

Bygga ett sandslott

 


 


Att inte vara som andra ....


Det här med att vara social, det finns bakomliggande faktorer som ingen annan än en själv ser, skulle nu det i allmänhet vara accepterat där ute?  Vad är du ? Vem är jag ? Finns det en lite bit av en ensamvarg därinne, utvecklar den mer i sig själv av ensamheten? Jag har aldrig bett om att vara kompis med mig själv.. bara tanken skrämmer mig.. här ibland..


 


Behovet som finns där är identiskt hos alla andra; att verkligen känna sig behövd och hur bekväm man trivs med folk.. det där avslappnande tillståndet hur den smygande känslan att gilla sitt sällskap.. sandkornen svider till i ögonen av att tänka så här att trivseln där är bland människor ska kännas trevligt..Men den ständiga oroande sanden som letar sig in, skapar en obekväm sida som skaver ändå där. Anledning beror inte på hur andra är utan mer på hur det beror på en själv.  Självet är en lustig jäkel ändå, hur den är stark i sin självbevarelsedrift och stänger ute det vi mest värnar om där i dom ödsliga sanddynerna vi har...


 


Bilden en i bilden målad någonstans i Frankrike runt 2007-8  


sanddyner ett berg av sand som erövrar allt i sin framfart .. människan är lite av ett sandkorn erövrar ödelägger där den går fram.. även jag som plottrar dessa ord kan känna en vis delaktighet i detta...


 


Ja du tystnad vilka är dina sandkorn hur slipas dessa små ..blästrar det din framfart dimmig och otydlig? 








Du triggar igång massor i mig, det mesta är positivt . Som du vet är jag sjukt ensam Pia, fast jag försöker upprätta en slags upprätt position här som inte ska tränga på för mycket, men ibland måste det ut.

Måndag den 6 Juli 2020

Juli en månad med nederbörd...

 


Visst här gungar jag lös igen med mina stormande vågor som piskar dina stränder lena å rensar upp all skit som samlas....


Många gånger är känsla hopplös och förtvivlande svår.. vilket märks när jag skriver till dig.. jag vet det förorsakar kanske samma i dig Pia, spegelbildens reflektion är stark och blir som en laserstråle som ingen tar sig oskadd från. Brännskador lämnar ärr .. ärr på mitt bröst ärr på någons handled... minnen för livet .. de går aldrig ur tiden eller vandrar bort de finns där till den sista sucken tas.


 


Du berörs på samma sätt om du är den jag tror du är...


Annars är jag väldigt illa ute, i en slags empatilös värld då..


som spelar på falskstämda strängar ....


 


Är man en  kärleksfull människa..som försöker sätta mig in i vad som händer, och jag har fullt med fel å brister som en är medveten om , men det ändrar varken min tjockskalliga skalle kursen som är den bärande riktning - den mot dig.


jag älskar dig och det är viktigt för mig .  kram Danne 






 

2020

november (1)
oktober (1)
september (1)
augusti (1)
juli (2)
juni (1)
maj (1)
april (1)
mars (1)
februari (1)
januari (1)

2019

september (1)
augusti (1)
juli (1)
juni (4)
maj (3)
april (1)
mars (1)
februari (5)
januari (12)

2018

december (6)