Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Marreb


52 år Female icon från Stockholm


Dagbok

Dagbok - Augusti 2009

« Tillbaka till dagböcker

Fredag den 28 Augusti 2009

21 augusti

Har fått ännu en diagnos att lägga på högen som växt sig rätt så ansenlig nu.
- Vi undrade just om du skulle bli ledsen eller glad över att vi nu vet vad dina besvär kommer av.
Det är biträdande chefsöverläkaren på ett av de stora sjukhusen i stan som ger mig beskedet. Jag har en sjukdom i mina öron. Ett problem som är rent mekaniskt. Det är inte psykiskt och kan inte botas med KBT, som läkarna framhållit under de år jag kämpat med mina besvär. Nu måste jag ställa om - igen.

Hur ska man orka när livets mening på nåt sätt runnit ut i sanden? När jag inte längre brinner för en god sak. Som en fackla for jag fram förut i livet. Stod på barrikaderna. Reste jorden runt för att göra gott och berätta om goda nyheter. För att visa på hopp. Håller det fortfarande när kroppen protesterar, när psyket har fått nog? I anden finns det bara en liten tynande veke kvar, en flämtande låga av hopp som envist klamrar sig kvar.

Hur ska det gå nu när jag inte orkar göra längre? När tron på det goda sakta sipprat ut ur mina system? När jag inte orkar motivera mig till att det kommer att bli bättre. Hålla före att det finns en gud som är god. Jag måste lära mig leva med att jag inte orkar. Hur ska man orka det?

Ja, jag vet. Jag måste ställa om. Det är en förändring som sker i hela min konstruktion som en kompis sa häromdagen. Konstruktionsförändring ifrån att leva för vad jag kan göra till att leva för att vara. Hur svårt är inte det? Hur finner man mening och mål i att bara vara? Har jag ett värde när jag inte gör allt det där jag kan? Vem är jag då?

Tänker på Carina som jag träffade för en tid sedan. För 10 år sedan var hon med om en seriekrock. Resultatet blev förlamning. Rullstol. När jag mötte henne hade hon just avslutat en cellgiftsbehandling för cancer. Jag kunde se sorgen. Men hennes glödande ögon berättade att hon fortfarande brann.

Hur klarar hon det här? Hennes okuvliga tro, hennes längtan efter att få leva. Man kan bara förstummas i beundran. Gode Gud, smitta mig med den kraften. Döp mig i hopp och tro. Ge mig livskraften tillbaka. Orken att ta ett litet steg till.

Diagnos. Ja, blev jag glad eller ledsen. Kanske är svaret att jag blev lite av både och. Ledsen över att jag aldrig kommer att bli frisk. Glad över att jag nu vet vad det beror på. Jag slipper stressen över att jag inte kan göra mig själv frisk - trots terapi, trots förändringar i omständigheter, trots nya tankar. - Du är i så fall den första i världshistorien som lyckats få dina stigbyglar i öronen att växa fast med hjälp av ditt psyke, som en vän sa.

En ny diagnos. Rullgardinen har gått ner nu igen. Den får väl vara nere då. Jag orkar inget annat. Jag drar upp den igen en annan dag.





Onsdag den 5 Augusti 2009

5 augusti

Tänka sig att det snart har gått en hel sommar till. Tiden går alldeles för fort - i alla fall i förhållande till vad själv tycker händer. Jag har varit van vid att mycket saker händer under kort tid - hela tiden. Nu går allt sakta. Tänker mig ibland att saker händer under ytan som jag inte ser, att något sakta rotar sig som sedan ska få växa upp till en vacker blomma. Eller kanske att det är som en arkeologisk utgrävning där man nu kommit till stadiet att man putsar med små tandborstar för att plocka fram fyndet. Nej, jag vet inte vad jag ska tro. Men bilder och metaforer har alltid gjort livet lättare att förstå.

Det tar tid att bli hel. Det är ett som är säkert. Ibland får jag känslan av att vara på väg, att det faktiskt rör sig framåt. Det är när jag känner att jag får kontakt med mitt gamla jag igen, den jag var innan jag blev stress-sjuk. Ibland tycker jag att inget händer och undrar om jag hinner bli frisk innan jag måste börja orka igen. Jag kan alltid hoppas på det bästa.

Sommaren har varit ganska bra. Jag har fått göra några utflykter. Har druckit rabarbersaft, solat på stranden, löst korsord i en skön stol, grillat och åkt trampbåt. Umgåtts med vänner, tittat på vacker natur och läst böcker. Kan det bli bättre? Att mina jordgubbsplantor bestämde sig för att svika mig den här sommaren kan jag bara beklaga.

Det är skönt att få vara ledig. Dagen är kommen. Solen lyser. Jag plockar fram mina målarpenslar och sätter mig tillrätta för att måla...





 

2010

december (1)

2009

december (1)
augusti (2)
april (1)
februari (1)

2008

november (1)
september (1)
juli (1)
februari (1)