Om helgerna talar vi om andra saker. Vardagstystnad, raderad. Hämta en till, raring. Hämta en till åt pappa. En till, en till, en till. Fjärrkontrollens batterier spridda över rummet. Förbannade horunge gå och hämta mer sa jag. Det är väl då själva fan att man inte kan få ha det lite trevligt när arbetsveckan är över. Du fattar visst inte hur jävla hårt jag arbetar för att ha råd med den där jävla TV:n du glor på var eviga kväll. Och snyt dig för fan. Du ser ut som skräp. Som en slyna. Det ligger visst i blodet. Det där horandet.

Sträcker mig genom persienn och vissen pelargon. Övar som mest när det skymmer över veckans stummaste dag. Ballerina och spindelman på en o samma gång. Balanserar på sänggavel och ler mot kanin. En bur i buren. Men, var inte orolig. Vi smiter snart. För där uppe, kanin, över takåsar och gamla kylskåp virvlar vi snart iväg. Via telefonledningar och stuprör försvinner vi bort. För där ute, har regnbågen en plats över till sådana som oss.

Gnolandet på balkongen. Klirr, klirr och slammer av bestick. Bladig klockan 15. Naturligtvis. Det är ju Fredag. Äntligenfredag. Och jag slänger dig fyra vita redan i hallen. Ett ansträngt tjoho och jag tappar förståndet inom fyra om jag inte får ett glas vin. Eller vafan - ge mig sprit. Ge mig en pistol. Ge mig ett långt bortom den här satans melodin. Och de faller så lätt numera. Lögnerna. Fifflet. Omskrivningarna. De har grott sig in i luften, blivit en del av inredningen och större delen av mina andetag innanför orimligt dyra tapeter. Kotlett och överkokt potatis. Tryggt. Vin. Svälj. Le. Volymen vadderas. Kvitter täcks över. Jag smilar av ren instinkt och citerar Manson. I don't know what sorry means. Jag är en flottör. En i plast. En annan slags produkt. Synd om oss? Icke. Vi vet inget annat. Mina ögon, blanka av nygamla steg iväg. Kåta, tror du och drar utdöda skämt om din penis. Ursäktar mig. Disken. Telefonen. Hallå är det någon där. Varför ringer ingen längre. Jag vet att du vet att jag vet och du vet att jag vet att du har ont om intressanta ytor och att jag är en oönskad växt i dina nya kamraters stekarvåningar. Ingenting är precis nyligen uppdaterat här. Shame, shame, shame on you. Inte heller testamentet håller mått. Arvsrätt. My ass. Umgängesrätt. 112 - hjälp, någon av oss har just drunknat.