Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




Herr Ångest


45 år Male icon från Stockholm


Dagbok

Dagbok - Augusti 2010

« Tillbaka till dagböcker

En dröm jag hade inatt..

Torsdag den 19 Augusti 2010

Flygplatsen (drömdagbok)

Jag befann mig på en flygplats, en avlång byggnad som växte ju mer man vandrade runt i den. För varje hörn man passerade öppnade sig en ny vy och nya korridorer uppdagades. Den växte såväl på längden som på höjden. Byggnaden var avlång och sträckte sig kilometervis åt varsitt håll. Den var flera våningar hög och hade en terrass på taket (utan säkerhetsräcke!) där man kunde sitta på kanten och titta på flygplanen som lyfte och landade medan man dinglade med benen över kanten. Fast just vid det här tillfället blåste det nästan storm utanför och snön yrde ner över de betonggrå landningsbanorna.

Jag var ensam, varför visste jag inte. Jag hade något vagt minne av att jag var där med någon, men kunde inte minnas med vem. Och den personen var i vilket fall som helst inte närvarande där ändå. I handen hade jag endast ett lätt handbagage, en svart rektangulär väska, så jag måste redan ha passerat säkerhetskontrollen, men det hade jag inte heller något minne av. Jag letade upp en tavla för att se på flighterna men kom inte längre ihåg vart jag skulle. Eller skulle jag rentav möta någon som kom med ett plan? Men vem och varifrån kom den personen i så fall?

Jag vandrade runt lite planlöst bland stressade familjer och håglösa resenärer som fastnat mellan två flighter och som nu bara satt sig ner vid en bardisk och försökt begrava sig i en verklighetsflykt, vilken som helst. Här och var lyckades jag uppsnappa ett samtal, fångade en flyktig blick från någon som antagligen var lika vilsen som jag själv. Hårda ansikten stålsatta mot stressen och alla människor blandades med mjuka anleten som verkade leva i sina egna små världar.

Ibland försökte jag få kontakt med andra men det var oftast korta, ytliga samtal som ändå resulterade i att vi gick skilda vägar och att jag fortfarande var ensam och fortfarande inte visste vad jag gjorde här. Jag började fundera över syftet med alltihopa, vad var egentligen meningen med att jag var här?

Tavlor på väggarna, oavsett om de kungjorde att man skulle göra si och så, eller köpa det och det, gav något svar på den frågan. Inte heller flightboardtavlan gav några svar utan förvirrade om möjligt än mer mitt sinne. Personerna jag mötte hade inte heller några svar att komma men, de var alltför invecklade i sina egna förehavanden och alltför upptagna med att ta sig fram någonstans. Vid informationsdisken kunde man få information om flygplatsen som sådan och alla resorna, flygplanen och alla butiker, toaletter m.m. som de hade, men inget om själva syftet med vistelsen här eller hur jag skulle göra i min prekära situation.

Vid en av mina rundvandringar kom jag till utgången. Där stod en till synes oändlig kö av människor i två långa rader, i väntan på att få passera den luftsluss av glasdörrar som slussade ut folk från flygplatsen. Jag funderade ett tag på att själv ställa mig i kö där men det faktum att jag inte visste vad som väntade bortom de där glasdörrarna plus att ingen som passerat dem kommit tillbaka gjorde mig osäker. Dessutom hade mina ständiga rundvandringar gjort mig trygg med flygplatsområdet och jag började kunna orientera mig hyfsat bra genom de långa och anonyma korridorerna. Men bortom glasdörrarna fanns otryggheten och det ännu större okända. Så jag stannade kvar. Förr eller senare visste jag att jag skulle bli tvungen att gå ut från flygplatsen, men än så länge kände jag mig inte redo.

Och det var här som jag vaknade ur drömmen. En dröm som levde sig kvar i minnet, så pass länge att jag kunde skriva ner den nu ikväll. En dröm som i all sin tydlighet lämnade mig vaken, men ändock i ovisshet.





 

2010

augusti (1)

2007

mars (1)