Redan medlem?
Logga in
Dagbok
Dagbok - Augusti 2012
|
Jag vill skalda något till minnet av sommaren som slutar i dag, en sommarmorgons stämning på landet!
Fredag den 31 Augusti 2012 PÅ SOMMARMORGONENNu har de båda mina fuchsias, Kristi blodsdroppes knoppar slagit ut i blommor. Jag sitter på morgonstunden vid mitt stora träbord, dricker mitt kaffe och skriver.Fuchsian är en blomma som väcker vemod i mig, därför är den kär för mig, jag tycker om den! Blommor av samma sort är konvalj, liljor och orkidéer. Alla dessa vemods blommor är mina favoriter. De är även romantikerns blommor. Genom öppet fönster svämmar sommarblommors doft och fåglars intensiva glada morgonkonsert in. I bakgrunden krusar sig ån. Naturens stilleben! Tiden har stannat. Tiden väntar stilla en stund. Ingenting sker. Alla väntar..... Du återvänder i mina minnen, våra upplevelser, drömmar om vår gemensamma framtid! Jag trivs bra i de passerade minnena och i tillkommande tids drömmar bättre än i nuet. Den senaste efternatten var något underlig sommarnatt, ovanlig på sommaren. Det var ljust som det är om sommarnatt men månen var spöklikt blek och grinande. Det blåste övergående och träds kvistar träffade stugans fönster och skrapade dem. Nu samtidigt när månen går ner i väst är det en fin gryning. Göken gal. Längre bort hörs tuppens gäll. Jag njuter min frukost. Efter mina morgon rutiner beger jag mig till stan på ärenden. Det är synd att slösa härlig sommartid i stan, men lyckligtvis går vägen över blommande doftande landskap. Jag glufsar i mig lantlivs ljuvlighets smak. Livet på landet om sommaren är en stor lycka. Jag tycker om att lovsjunga sommarmorgonens stämning från jorden till himlen! © Heikki Hellman 2012-08-31 Ett augustibrev år 1962 berättar hur det stormade i den förälskades innersta, kärleken var ung och lidelsefull. Namnet Marietta är fiktivt, innehållet är fakta. Tisdag den 14 Augusti 2012 KULING I MITT HJÄRTAMia carissima Marietta!Jag blir uttröttad, jag är rädd att dö bort under min längtans smärtor. Allt detta trots att jag vet att ingen är skapt för en annan men det känns nu att jag skulle tillhöra dig! Den kloka mänskan uppfann papper och penna! En förälskad upp över öronen kan skriva dig ett brev! Kärlekens ”vita duva” skall snart bringa det till dig! Du återvände redan hem. Jag stannar ännu här för en lång stund. Många hundrade mil skiljer dig från mig, men våra djupaste och varmaste känslor är oskiljbara, kan ej förkastas, nej, de till och med flyger fram! I en kort tid, du var ju med mig endast för en stund sedan, har jag fått lära känna ensamhet, smaka längtans känsla och spjärna emot kärlekens saknad. Den förälskades väntan är plågsamt lång. Du kan inte ana hur mycket jag tycker om dig! Den känslan kan man ej mäta! Det gör ont i mig när jag tänker på dig! Varför är kärlekens längtan så smärtsam? Varifrån kommer denna ångest? Det stramar i bröstet på mig! Jag har blivit beroende av dig? Det liknar allvarligt insjuknande! Jag kan inte tänka mig att leva mera utan dig. Vår sommars härliga stunder återkallar jag gärna i mitt minne. Jag blir förskrämd, när jag skrattar ensam av lycka. Du förstår mig trots att jag ofta är omöjlig, naiv och allt annat än en charmig ung man? Ditt sällskap har berikat min tankevärld, livet har fått en figur och konturer. Med dig är det lätt att ventilera tankar. En stormig ungdom klarnar. Hösten nalkas och natthimlen är igen beckmörk. Sjön Lemans stränders tusende hem med sina ljus vinkar i en sagolik natt. En tunn, fin månskära tittar bakom en bergstopp. När den där pyttelilla skäran växer till en skrattande fullmåne slutar även jag min praktiktid här och jag är snart nära dig! Jag vill vara där var också du är. I mina tankar dock alltid hos dig, hur långt borta du än råkar vara. God natt min kära! Enrico © Heikki Hellman 2012-08-13 |
2012augusti (2) |