Redan medlem?
Logga in
från Borlänge
Dagbok
Dagbok - September 2007
|
Detta en text, saxad ur min gamla dagbok. Idag var en tung dag. Fylld med minnen av min mor. Godnatt mamma, sov så gott . Om du hör mig ,var du än är nu.
Söndag den 16 September 2007 MinnenVarje dag som går far tankarna till den kropp. Kroppen som slutar fungera. Som sakta blir ett fängelse, vars enda väg till frihet är att upphöra.Varje dag ser jag hur hon fortsätter bort. Det lyser i fönstret men det är ingen hemma. Vågar inte möta henne längre. Jag hennes son, vågar inte gå till min mor. När vi var yngre brukade hon alltid ställa upp. Alltid vara den som skjutsade. Hon brukade säga -när jag blir gammal och sjuk får ni skjutsa mig. Men vad ska man göra när man inte klarar av att se sin mor? Hon fick diagnosen, en förnekelse för oss andra. Hon är inte sjuk, bara lite stressad. Det kan bli så då... Att vara dömd, långt innan livet ska ta slut. Min dotter kommer aldrig få uppleva sin farmor så som jag gjort. Så som jag drömde när jag var yngre. Att min mor fick uppleva mina barn och barnbarn. Det kommer aldrig att hända nu. Min Mor kommer inte få uppleva min dotters uppväxt. Att arbeta och se fram emot att på sin ålders höst få vara farmor. Hon har alltid älskat barn, alltid glad. Vet inte hur min mor känner, hon kan inte förmedla känslor längre. Det är antingen bara plågat skratt eller gråt. Det är snart 4 år sedan vi fick veta. Att det inte var bra längre. Tänk att få veta att du har en sjukdom som gör att du fastnar i dig själv. Inte fyllda 50 och få diagnosen alzheimers. Älskar dig mamma! /din son som inte vågar.. |
2017september (1)2016juli (1)2012december (1)2011februari (1)2007september (1) |