På dagis är det viktigt att barnen får skolförberedande träning. Som att bre en smörgås. Jag fick aldrig lära mig det som liten och hade ända upp till tonåren problem med att få smör på brödet. Än idag kan det bli fel med både tjockleken och utbredningen.

När min femåriga son hade problem med att hantera smörkniven tillsatte man en utredning. Det var bråttom och klockan tickade. Snart skulle han börja skolan. I min kommun har man nämligen avskaffat all personal inom barnomsorgen.

Min son är dock inte mest illa ute.

Hans dagiskamrat kan varken laga mat eller köra bil.

Kanske var det så att Landet med Herrefolket plötsligt vaknade upp och såg sig om.

Överallt fanns det där Andra folket. De som kommit för längesedan till Riket med de Fornstora dagarna. De främsta konstnärerna och författarna tillhörde det Andra folket. Hela bankirväsendet och de mest framgångsrika finanspersonerna tillhörde det Andra folket. Till och med den mest framstående vetenskapsmannen i världen var av det Andra folket.

Kanske var det som en sylvass nål mot det överlägsna Herrefolkets stora Riksballong. Det kan hända.

Det kan mycket väl ha varit så. Det Andra folket måste därför försvinna.

Uppblåsta ballonger är sköra saker.

Jag klev in till forskningsadministrationens grottkomplex fem minuter försent, eftersom jag egentligen inte hade haft någon lust att gå dit, men lyckades övertala benen att föra mig dit ändå. Jag blev visiterad i säkerhetsslussen och hade som tur var lämnat värjan och paraddolken vid skrivbordet.

I administrationen går alla omkring på knäna, vilket gör att de inte kan ta på sig några administrativa uppgifter alls. De når varken upp till laserskrivaren eller till skrivborden och har fått sätta kaffeapparaten på golvet. Men de har en fördel, de har blivit nästan osynliga för oss forskare och de kan dessutom glida genom väggarna. Inget ont som för något gott med sig.

Jag satte mig ned vid bordet och tänkte noggrant genom alla de argument som jag skulle lägga fram för att få ytterligare en betald månad innan disputationen. Den administrativa chefen gled tyst in genom väggen och jag upptäckte henne först när den frostbitande kylan spreds i rummet och sorgen grep tag i mitt hjärta.

- Hej, vi är mycket glada för att du nått så långt, sa hon och log men skickade en lapp under bordet. Jag tog emot lappen och läste under tystnad.

Det verkar inte riktigt som du förstår svenska. Det blir inga mer pengar.

- Tack! Det känns väldigt spännande. Men till saken, har ni funderat på mitt förslag?

Därefter skrev jag en lapp och skickade den under bordet.

Om ni inte ger mig stålar då …

- Ja, det skulle vi gärna göra, vi skulle gärna ha dig anställd här ytterligare, men du känner ju till situationen. Det går inte.

Därefter läste jag lappen:

Du har redan tärt på systemet tillräckligt din jävel, vi har bland annat fått dra in på de älskade fredagskanellängderna.

- Jo, det kan jag förstå. Men det innebär att jag får avsluta min sista doktorandmånad som arbetssökande.

På lappen skrev jag dock:

Din hjärtlösa människa, när jag får mina miljardanslag, flyttar jag genast till ett annat lärosäte.

- Ja, tyvärr, men det är inte så farligt att vara arbetssökande idag. Tänk bara på vilka meriter du har. Lycka till nu i framtiden, sa hon och log.

På vägen ut läste jag den sista lappen hon hade skickat under bordet:

Den enda forskning du kommer ägna dig åt i framtiden, är om dimensionerna uti din navel.