Ok jag visar dig vad jag vill.. men ditt grenverk det darrar som jag vore något brunbränt av solen som avskräcker eller är det det vissna utbrända som är frånstötande.... hösten är fullt av brännande färger som sätter skogar å buskage i brand, åkerplättarna som fortfarande finns kvar blir dock brunsvarta kol högar där .:. Det existera ändå starka färger i mitt brunbrända budskap som du trängtar efter även min yta som småt rödbrun.. jag känner av det, av varje andetag du tar, det brister i dig av en slags sorg .. det trista är att dina färger bleks...  och utgör just en lätt nyans, och den ända som kan göra något åt detta,  är du i egenperson..beträffande dina andetag de indikerar ett rop på hjälp men din forna lyster den håller dig fången, medans jag sprider mina färgstarka toner omkring mig för att inte bli lika urblekt som du , det är ditt hinder just nu hindrar... att färgen återfår sin glans....

vad är stolthet å tjurighet? är det rädslan för att det blir skrikiga färger som ersätter den forna glansen? Det är bra ja det är bra att vara aktsam å försiktig men det måste även finnas en gräns för vad som målas upp i ens kanvas! Men du ska inte flagna  utan får hälla ut hela burken så det händer något!

Idag började morgonen med en tät vitaktig slöja runt om mig, den har lättat och grönskan å de små atollerna som brinner är underbara att låta ögat inhämta styrkan å hopp...

Du jag vet att det är inte lätt att bättra på färgerna om man inte preparerar innan, å man ska heller inte ha för bråttom utan det ska få sjunka in i bubblan ! Då fäster färgen bättre! 

Vi har hela livet på oss !

Älskar dig P