När allt hade rasat
ruinerna låg inför mina ögon
och vattenbrunnen
blandad med vattnet från floden
då i ett ögonblick
såg jag gud

Efteråt var allting som vanligt
barnen fortsatte att dö
och de gamla
förlorade sig i minnena av rikedomar
bröd utan skuld
och levande vatten

Det var det som var sanningen
ruinerna och alla minnen
ett och detsamma
blandat med känslan av verklighet
fyra djupa andetag
inget mer

Då visste jag att skillnaden mellan det onda och det goda
inte är smärtan
eller svälten
Det enda som betyder något
är närvaron

Din hand i min

det är det som är gud