Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag har aldrig dansat

i en verklighet med sprutande blod och

rykande glassplitter

ångestskälvande knän

andnöd

 litiumskakande händer

brinnande tunga fastklibbad i gommen

precis som det ska vara... 

 

Mamma förklarade omständligt för mig

noga

för jag var ju liten

mobbad med sönderslagna knän och glipande sår

- Livet är ingen dans på rosor




Fri vers av Carola Zettergren
Läst 392 gånger
Publicerad 2008-05-10 13:39

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Fineshrine
stark och sorglig, vackert beskriven. orden passade så bra in i varandra, den kändes verkligen
2008-05-19

Tove Meyer VIP
aj det här är så träffande och det gör ont att läsa.
2008-05-11

noname_realmind
Många barn blir mobbade... En tung börda, för man förstår så lite som barn... Varför är barn ofta så grymma mot varandra? Härmar de de vuxna tro...??!

Starkt skrivet!!
2008-05-11

katt.inc
Det gör ont att läsa din dikt och jag vet inte vilket som gör ondast, såren eller mammans ord. En mycket stark text. Bra.
2008-05-11

Annie b'larsson VIP
Det här är mycket bra.
Starka rader, omskakande, men bra!
2008-05-10

aol VIP
starka rader ien stark poesi
2008-05-10

¤Anne¤
håller med nedan
stark text
sista raderna rysliga
2008-05-10

korpfjäder
En av de starkaste texter jag läst på länge. En naken verklighet. brutal i sin enkelhet. Vill inte veta. Men vet. Och som vuxen har jag ansvar för alla barn. så.....
2008-05-10





  < Nästa text
< Föregående