Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om Asperger syndrom...




Det blev inte annorlunda

Åns blanka vatten ligger mjukt och inbjudande som en famn att dränka vemodet i. Festplatsen med det fula hånet grinar mot mig, med minnen jag skulle önskat att jag gått förbi - Min turkosa klänning nystruken av Mamma, mina skamligt vita ben, mina snubbliga fötter, trevande efter fäste någonstans.

Alla klasskamraterna dansande omkring - Så självklart  glada, skrattande och sjungande i en samstämd flock - Så enkelt det verkar för dem som har sina jag - Mitt försvann darrande automatiskt av ren skräck skapad av utanförskap - Inte för att någon behandlade mig så - Det var bara så det var - Mina repliker var fel, mitt sätt att vara var fel.

Jag kunde inte tyda deras hemliga alfabet... så försvann jaget... jag ville tro att allt skulle ordna sig sedan, när jag blev stor. Men det blev aldrig så, fortfarande trevar jag efter rätt signaler att skicka och  ta emot... fortfarande försvinner jag i ångestkramp inom.
Ofrivillig ensamhet... för evigt fördömd.




Övriga genrer av Carola Zettergren
Läst 463 gånger
Publicerad 2008-10-01 15:13

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Anita Hanssen VIP
Hurra, vad den var bra!
2010-08-17

  © Birgitta Wäppling VIP
En träffsäker och utlämnande beskrivning av utanförskap.
Väl värd en stor applåd!!
2008-10-02

  Ivy-Jean
Smärtsamt. När man gör rätt i sin värld fast inte i andras. Människor borde ha mer förståelse nu.
2008-10-01

* Ammi *
mycket stark text. berörs
2008-10-01

  Maria Malm VIP
En viktig text att läsa för alla, tycker jag.
2008-10-01

Ilona _L
Jag känner verkligen med din beskrivning av att känna sig annorlunda, osedd...
Väl beskrivet och för mig ett annorlunda sätt att skriva alla meningar, nästan som i ett enda stycke!
Snyggt!
2008-10-01

Rebekah
Tack för inblicken och berättelsen
inifrån, att jag fick ta del av din
upplevelse och dina tankar
(om texten är personligt skriven alltså,
vilket jag fick känslan av att den var)
Pga. min utbildning känner jag väl till
Asperger syndrom och "dylika"
"diagnoser", dock inte hur det är att
HA/leva med / i Aspergers,
även min ena dotter är diagnostiserad
(dock inte Asperger)
2008-10-01

RogerIvan
Stark och obehagligt bra,
på att förmedla en läskig känsla utav upptäckt och identifierat utanförskap,
i en sits där man inte kan komma undan.
2008-10-01

aol VIP
så berörande starkt
2008-10-01

  Bodil Sandberg VIP
Oj det här var starkt..får rysningar..så mycket ensamhet i en liten flickkropp..så mycket sorg..sinnet blir onekligen tungt här..får känsla av vanmakt
2008-10-01





  < Nästa text
< Föregående