Nån gång emellanåt var det strömavbrott. Hösten året jag fyllde 6 var till exempel rejält stormig, så pappa trollade fram en fotogenkamin som åtminstone kunde ge lite värme.

Men jag måste ha hört fel. Eller så var ordet lite för komplicerat.

Jag var länge säker på att det hette "strömmablått". Visst hade det hela med ström att göra. Och om strömmen gick på kvällen blev det ganska mörkt - "blått", skulle man ju kunna säga. Alltså "strömmablått".

När jag var liten gick strömmen extra ofta i barnkammaren och i köket. Jag utförde nämligen mina elektriska experiment i barnkammaren, och ljuset i köket råkade vara på samma propp.

Första episoden var när jag petade in strumpstickor i vägguttaget. (NEJ, prova INTE själva. Jag ber er.) Första stickan var aldrig något problem. Inte andra heller (Det verkar som om jag genomgående gick uppifrån och ned.)
Men, så fort jag stoppade in den tredje stickan, så sprakade det till och blev "strömmablått". Mamma skrek också, så jag gömde ju stickorna omedelbart.

När mamma hade bytt ut proppen, så provade jag en gång till, med precis samma resultat. Jag tror faktiskt jag brände ytterligare en propp innan jag gav upp detta experiment.

Vid ett annat tillfälle genomförde jag ett annat experiment, med samma resultat. Jag hade hittat en kontakt med en sladdstump. Sedan hade jag en tunn entrådig sladd, så jag tvinnade ihop alla ledare i sladdarna med varandra. slutet av den tunna sladden virade jag runt en liten glödlampa från en cykel.
Sedan lade jag ut allt snyggt på golvet och stoppade i kontakten. Eftersom båda ledarna i sladden var nogsamt ihoptvinnade till en perfekt kortslutning, kunde det hela bara sluta på ett sätt: "Poff" och strömmablått. Snabbt rafsade jag ihop sladdarna och gömde i dockvagnen. När mamma kom och undrade vad jag höll på med, gjorde jag mitt bästa att verka oskyldig. Men så snart proppen var bytt, så brände jag nästa...

Till mitt försvar kan jag bara säga att jag så småningom lärde mig lite mer om sladdar, och om man summerar alltihop, så har jag säkert reparerat mer än jag har haft sönder...