Trasighet kan synas genom luftburna fantasier
och slita mig i små stycken medan ögonen ristar
in min plötsliga kärlek i barkantens förödmjukelse,

långtgående är de rörelser som vibrerera en
syrefattig luft och inom förälskar sig ett hjärta
som annars drunknar av åtrå,

vinklar av konturer som träffar solkig inredning
och skapar mångfald av viljor som
dör av tanken att det snart tar slut,

läppar som kysser min förhoppning,
mun som sväljer mig hel,
bröst som nuddar nivåer av drömmar
och händer som feminint lyfter ett glas,

prisad är ögonblicket då enkel blick träffar,
där sekunden förvandlas till droppar
och ett bestämt leende möter,

aldrig så stor i en litenhet som nu
och betydelsen av moment blir avgörande,

älska på stående fot,
ta din själ genom ett liv i revy
och fånga betydelsen av ett ringa möte
som tände en svag förhoppning,

ljuset bländar den vackra,
och stolen i baren är för låg,

vi syns säkert igen,

när världen väljer att finnas för min skull.